ATT VARA TREDJE HJULET
2981
post-template-default,single,single-post,postid-2981,single-format-standard,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

ATT VARA TREDJE HJULET

tumblr_o667gudapl1uanlawo1_250

När en är singel och (i princip) alla en känner och träffar socialt har en partner känns det ibland lite som jag misstänker att hunden ovan känner i gifen ovan. Oavsett hur en vänder och vrider på saker tycker jag att man alltid är lite av ett tredje hjul. Jag har inga problem med att hänga med vänner + deras respektive eller på en social tillställning där alla är i par men jag kan tycka att det blir mer weird ju äldre jag blir. Det känns liksom som att man är lite off som singel. Jag antar att det beror på att själva umgänget förändras i takt med att folk stadgar sig typ? Par umgås med par och det blir ojämnt när det är nån filur som kommer ensam? Normen att en ska vara två är ju oerhört närvarande genom hela livet men jag tycker det har blivit mer tydligt ju äldre jag blir. Jag vet dock inte hur man slutar känna sig som det tredje hjulet riktigt? Man kan såklart själv sluta tänka på det och försöka vara en så kallat ”skön människa” men när man fått frågan ”kom du hit med någon” eller ”har du pojkvän” för hundraelftiotionde gången är det rätt svårt att vara helt oberörd och skön.

Kan ni känna igen er i det här och hur väljer ni att hantera det i så fall?