OFRIVILLIG ENSAMHET
3203
post-template-default,single,single-post,postid-3203,single-format-standard,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

OFRIVILLIG ENSAMHET

img_5989

Läste i ett nummer av Amelia om Soraya, ni vet hon på TV4s Nyheter, och om hennes träff med mannen i sitt liv. Hon var 32 när hon träffade honom. Den artikeln gav Emelie (som skrivit kommentaren nedan) hopp om att hon också en dag ska få träffa den där rätta mannen. Jag känner igen mig rätt mycket i Emelie och det hon skriver. Jag tänkte också så runt 30, att ja nu snart fyller jag 30, snart fyller jag 31. Då kommer jag kanske vara 31 när jag träffar honom…..sen gick hela året och jag fyllde 32 och jag tänkte samma sak där…kommer jag vara 32 när jag träffar honom?

Den här ofrivilliga ensamheten som många människor lever i pratas det inte vidare mycket om. Precis som vi inte pratar om missfall eller ofrivillig barnlöshet. Det känns så oerhört tabulagt. Men egentligen, är det så farligt att säga att en är ofrivilligt ensam?

Jag tror inte heller att en konstant är ofrivilligt ensam, utan jag tror snarare att det är i perioder eller i vissa tydliga moments en upplever sig vara ofrivilligt ensam. Som söndagar när de flesta som lever i parrelationer gosar ner sig i soffan och bara är tillsammans. Eller vid tillställningar och en kommer själv och det märks så tydligt att man är just själv, då kan jag tänka mig att den där känslan av ofrivillig ensamhet slår till. Eller när man ska fira högtider eller åka på semester.

Jag tror precis som Emelie skriver att det faktiskt är ett vanligare fenomen än man tror och att vi borde prata om det mer. Vi kan ju aldrig komma längre i något om vi inte pratar om det, eller hur?

Vad säger ni om ofrivillig ensamhet?

2 Comments
  • Profilbild

    Jenny

    5 december, 2016 at 20:39

    Känner också igen mig så väl. Alla förväntar sig liksom att jag ska ha träffat rätt vid 35, som jag är nu. Precis som frågan ”Har du några barn?” Nej, jag har inte hittat rätt man än.
    Så ja, jag känner mig ensam, jag är ofrivilligt ensam. Undrar i perioder vad som är fel på mig och skulle gärna bli utsatt för något experiment för att hitta rätt man.
    Men samtidigt trivs jag själv, har ett bra liv etc. så han ska ju vara väldigt speciellt för att ta sig in också. En dum kombination alltså :S

    • Profilbild

      Singelpodden

      6 december, 2016 at 21:18

      Har också känt så i perioder av mitt singelliv, och när det är som jobbigast ja då är det jobbigt….men att undra vad som är fel ska du helst inte göra, för det ÄR INGET fel, det är bara att det inte klaffat riktigt än med allt som ska stämma när hen dyker upp i ens liv tror jag =) KRAM!