INGEN ÄR SINGEL FRIVILLIGT
2595
post-template-default,single,single-post,postid-2595,single-format-standard,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,smooth_scroll,no_animation_on_touch,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

INGEN ÄR SINGEL FRIVILLIGT

Nu kommer jag här och drar upp lite gammal skåpmat från 2009. I ett program som Amelia Adamo hade 2009 och som hette ”Amelie Adamo” pratade en person som heter Tomas Böhm om att ingen vill vara singel frivilligt. Enligt vad jag har läst mig till ansåg Tomas att det inte finns något som heter glada singlar, det är bara något man som singel intalar sig för att ”kunna hantera” situationen. Vidare sa han att alla har ett behov av att dela livet med en partner och ingen vill leva utan närhet och förtrolighet.

Jag kan såklart inte prata för alla singlar i hela världen men jag tror inte på att det inte finns en endaste glad singel. Det är ju ett helt orimligt påstående? Precis som i alla andra grupper finns det glada, ledsna, positiva, arga, negativa, lyckliga och olyckliga singlar. Ens mående handlar väl inte endast om vad ens relationsstatus är heller? Visst jag köper att det kan vara en del av ens allmänna mående men det är så mycket mer som spelar in. I min värld likställer jag inte lycka och välmående med en relation. Har mött tillräckligt många människor som mår piss i sina relationer för att fatta att det är mer än bara en partner som behövs för att man ska vara glad.  Jag kan dock hålla med om att de flesta människor behöver närhet i livet men måste verkligen denna närhet komma ifrån en partner? Kan en inte få närhet och förtrolighet från andra personer i livet? Vänner till exempel? Eller kanske ett husdjur?

Vad tycker ni?

 

6 Comments
  • Profilbild

    Snigel

    8 september, 2016 at 21:15

    Du är såå rätt ute – klart som fasiken en kan vara lyckligare utan en karl!

    Närheten är såklart viktig, men ganska ofta gör åtminstone jag (och troligtvis många andra med mig) en mix up på vilken närhet jag söker. Ganska ofta känner jag mig ensam, men den ensamheten eller tomheten, fylls oftast bäst med en vän och en kopp te – mer än en man och en massage. Även om det senare ibland kan låta så bra så att jag blir förblindad och istället lyfter luren till första bästa booty call – eller gråter över Tinder över alla dissar jag får – vilket gör att jag känner mig ännu ensammare.

    Så ja, närhet kan fås från vänner och familj – men jag tror också kanske det kan vara skönt att bara klappa en katt ibland. Jag har väldigt dålig erfarenhet på det senare dock.

    • Profilbild

      Singelpodden

      8 september, 2016 at 22:42

      Haha man undrar ju spontant vad du har för hemsk erfarenhet av katter? Men ja, jag är definitivt inne på ditt spår med. Närhet kan komma i alla möjliga olika former varesig det är vänner, partners eller husdjur:)

  • Profilbild

    Singelkillen

    7 september, 2016 at 15:43

    Jag är precis som du helt övertygad om att det finns singlar som tycker livet är helt fantastiskt som singel, och som inte tilltalas alls av tanken att vara i ett förhållande.
    Med ett rikt socialt liv i övrigt med nära och bra vänner så går det alldeles utmärkt att leva som singel.

    • Profilbild

      Singelpodden

      7 september, 2016 at 21:15

      Ja precis. Tycker det är så konstigt att det anses vara så konstigt att någon som är singel har ett bra liv?

  • Profilbild

    Maria

    7 september, 2016 at 11:00

    Även om det inte var frivilligt när jag blev singel för typ 1,5 år sedan så kan jag bestämt säga att jag är lyckligare nu än när jag var i den relationen. Det jag saknar är fysisk närhet och det går väl förvisso ”att skaffa” så att säga, men jag har hittills inte känt mig redo. Nu börjar jag dock bli lite sugen… 😉

    • Profilbild

      Singelpodden

      7 september, 2016 at 21:17

      Ja jag tycker att man måste komma ihåg att livet inte AUTOMATISKT blir bra bara för att man har någon=)