ENSAMHETEN
313
post-template-default,single,single-post,postid-313,single-format-standard,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

ENSAMHETEN

Jag har hört många singlar prata om ensamheten som dom känner. Vi har tänkt att prata om det i ett framtida avsnitt men jag vill bara skriva ner några tankar jag har om detta ämne. Jag har haft diskussioner med vänner och bekanta som kan få fullständig panik av att vara ensamma, om så bara för en kväll. Så många som hellre sover över hos kompisar än sover en kväll utan sin partner, som stannar kvar i giftiga relationer eller som hoppar in i relationer som inte är bra för att slippa ensamheten.

Jag vet att det för många är helt orimligt att det finns människor som faktiskt uppskattar ensamheten men jag är ett så kallat levande exempel på detta. Jag är en person som älskar min ensamhet. Jag behöver den för ladda mina batterier och hitta energi för att fortsätta leva mitt fantabulösa liv [höhö]. Jag skulle säga att i princip all min ensamhet är självvald. Och med självvald menar jag att dom tillfällena i livet där jag är ensam är tillfällen när jag aktivt valt att stanna hemma istället för att socialisera eller om jag gör något själv.

Jag förstår att jag är lyckligt lottad i det att jag har nära vänner och ett rikt liv utanför jobbet, att jag har valmöjligheten att antingen vara med folk eller inte. Men jag har även varit i situationer där jag är helt ny i nya städer. Då är inte alltid ensamheten självvald men trots att jag inte känner en endaste människa känner jag mig väldigt sällan just ensam. Jag vet inte om det beror på att jag som ensambarn har varit mycket ensam när jag växte upp och därför är van eller om det bara handlar om att jag trivs så sjukt bra i mitt egna sällskap=)

Det jag tror folk ofta tycker är jobbigt med ensamheten är att den inte är självvald. Vid tillfällen när man inget hellre vill än att hitta på saker och snickesnacka med folk men så finns det ingen där att snickesnacka med. Jag vet inte om det alltid blir bättre av att ha en partner då man kan vara väldigt ensam i en relation också men har man en partner blir det såklart mindre dötid i vardagen. Jag tror i alla fall att det skulle vara nyttigt för alla människor att lära sig att ha lite ensamtid utan att få panik. Jag tror nämligen att om man tar man sig tid att lära känna sig själv och lära sig tycka om sitt eget sällskap blir man aldrig riktigt ensam.

Hur resonerar ni kring ensamhet? Tycker ni om den eller inte?

 

3 Comments
  • Profilbild

    Ensam I Stockholm

    18 september, 2015 at 22:51

    Jag tycker personligen att ensamheten blir ett problem när man länge försökt ta sig ur den men inte lyckats. Ju äldre man blir desto fler har redan sitt umgänge och framförallt i 30-40-års-åldern som jag själv befinner mig i så försvinner många in i ett familjeliv med partner och barn.

    Ensamheten blir också ett problem när olika omständigheter gjort att man själv aldrig varit i ett förhållande och det känns olustigt att söka sig ut i dejting som något ”äldre”. Ensamheten blir till slut ett socialt handikapp där åtminstone jag får allt mindre hopp om att kunna bryta ensamheten.

    Mycket handlar om att ha relationer och att ha upprättat dem medan man var barn. Även om inte alla har barndomsvänner är det ändå många som har vänner sen långt tillbaka. Jag blir allt mer sorgsen och nedstämd över min ensamhet och någon ”quick fix” finns ju inte.

    • Profilbild

      Singelpodden

      19 september, 2015 at 16:11

      Nej det är ju himla svårt det där. Lätt att hamna i en ond cirkel som är jobbig att ta sig ur. Jag brukar alltid tänka att om man känner att ensamheten är för mycket så ska man försöka ta sig ut och göra grejer. Finns ju många föreningar och aktiviteter som man kan delta i. Det kanske inte ger nya vänner direkt men man får ett socialt utbyte och i längden kan det ju leda till djupare relationer=)

  • Profilbild

    Sebastian

    6 september, 2015 at 16:14

    Ensamhet (självvald) är för mig jätteviktigt och livsnödvändigt. Det är då jag samlar mina tankar, laddar batterierna eller bara är.