BLIXTRANDE FÖRÄLSKAD

Jag satt och funderade på förälskelser häromdagen och insåg att det är endast en person jag blivit blixtrande förälskad i. Vid alla andra tillfällen när jag blivit kär har det växt fram. Det har varit något hos personen jag fastnat för men sen har kärleken sakta men säkert växt fram. Den gången jag kan komma ihåg att jag blev förälskad var när jag bodde i Frankrike 2004. En vän till mig bodde i stort höghus, fyllt med studenter och hon hade blivit inbjuden till en fest i en av lägenheterna. Hon bjöd med mig och en annan vän och vi gick dit.

Lägenheten var superliten, knappt 25 kvm2, sparsamt inrett med en säng, ett skrivbord och minitv på ett litet bord mittemot en röd soffa och det var redan massa folk där. Jag slog mig ner i ett av hörnen i lägenheten och fick ganska snabbt sällskap av en kille som hette Guy. Vi snackade ett tag men under samtalet började mina ögon dras till en annan kille i rummet. Han satt på andra sidan av rummet, vickandes på en stol och tittade på mig och jag kommer ihåg att jag tänkte vilka fantastiskt fina ögon han hade. Vi satt och sneglade på varandra ett tag innan han vinkade mig till sig. Så jag lämnade Guy och klättrade över ben och stolar för att nå fram till den andra killen. Min franska var på den tiden inte så bra, och hans engelska var i princip obefintlig så vi stapplade oss fram för att kunna säga en mening eller två. Men jag kände inte en jättestor längtan efter att prata med honom. Mest bara titta på hans fina ögon och vara i hans närhet. Hela hans varelse drog mig till honom. Hela jag ville bara vara nära. På bara en timme eller två kände jag mig förälskad. Vilket är enda gången det gått så fort för mig. Vad gäller andra killar har jag lärt känna dom, blivit superkär men aldrig blixtförälskad.  Jag har när jag väl varit kär upplevt förälskelsekänslor men aldrig direkt vid anblick, om vi då räknar bort Leo Dicaprio i Titanic 🙂

Hur är ni? Blir ni förälskade direkt eller växer kärlek sig fram?

Relaterade Inlägg