ATT INSE SITT VÄRDE

ladda ned

Det här med att inse sitt eget värde är inte alltid så lätt. Vi berörde ämnet en del i avsnitt 27 men jag skulle vilja skriva några ord om detta.

Jag har tappat räkningen på hur många kompisar, bekanta och random peoples som jag hör prata om personer som dom dejtar seriöst/är ihop med och som beter sig illa. Deras lööve intresse har oerhört svårt att vara schyssta människor och fortsätter gång på gång att gå över gränsen för vad som är OK. Trots att mina kompisar/bekanta/random peoples blir dåligt behandlade lämnar dom inte situationen. Jag förstår att det är lätt att bli förblindad av kärlek men någonstans måste det ju finnas en gräns? I min värld så har en person som älskar dig för den du är;

  • Inga problem med pallra sig dit där du är.
  • Inga problem att ställa upp och göra saker för dig.
  • Inga problem med att lyssna på vad du har att säga.
  • Inga problem med träffa dina vänner.
  • Inga problem med att följa med på saker som är viktiga för dig.
  • Inga problem med att bara finnas där.

Allting sker ju såklart på båda hållen men jag kan i mitt huvud inte fatta folk som vägrar ställa upp på något som helst sätt för den dom är med. Jag hör hur folk är tacksamma för att deras lööve intresse hör av sig på deras födelsedag eller ger presenter, folk som är tacksamma för att ”dom i alla fall svarade på sms 4 veckor senare”, folk som är tacksamma för att den dom träffar faktiskt dök upp på den där middagen som var bestämd, folk som är tacksamma för att den dom träffar hör av sig när dom säger att dom ska höra av sig, folk som är tacksamma för att den dom träffar är lite snälla då och då.

Jag funderar på om tacksamheten beror på att man inte tror att man är värd mer? Att man inte är värd en annan persons tid? Att man inte är värld en annan persons fulla engagemang?

Och ibland undrar jag också om det är jag som är orimlig på min syn på relationer? Har jag en alldeles för blåögd syn på hela grejen? Man kanske ska ta en skopa skit då och då för att det är så folk gör här i livet?

Vad tycker ni om detta ämne?

/Emelie

6 comments

  • Profilbild

    Martina

    Jag känner mig sällan tacksam för att min partner gör de saker du räknade upp, däremot tacksam över att just han finns i mitt liv.. Tycker att alla saker du räknade upp är helt rimliga saker. Överlag verkar det som att folk inte vet riktigt vad de söker i ett förhållande eller var just deras gräns går. Och om gränserna är flytande kan de såklart justeras i relation till personen man dejtar för tillfället.

    Jag har två regler jag försöker tillämpa:
    – Hade jag förväntat mig detta av min bästa vän? Om ja, då ska jag kunna förvänta mig samma sak av min partner eftersom hen förhoppningsvis också är en bästa vän. Hela grejjn med att de skulle vara sån skillnad mellan kompisar o kärleksintressen är ju så jävla idiotisk om du frågar mig.
    – När saker känns krångliga och jag försöker hitta ”rätt och fel”, typ: okej det KÄNNS knasigt men jag kanske överreagerar, då ska jag ta sina känslor på allvar. Det betyder inte att jag har ”RÄTT”, men att jag ska prata med personen jag dejtar om hur jag känner. Om personen vill ens bästa eller är vettig (ej maktgalet as) kommer den försöka reda ut det med en. Om inte, byebye.

    Mina tankar efter att ha dealat med såna här tankar i massa år :))))

    • Men helt rätt att ha den där ”hade jag förväntat mig detta av min bästa vän” tanken med sig. Håller med om att ens partner också borde vara ens bästa vän så det är ju helt rimligt. Tänker att folk ibland tappar konceptet helt och låter personen dom är kära i bete sig hur som helst men skulle aldrig acceptera samma beteende från sina nära vänner /Emelie

  • Profilbild

    Frida

    Vill bara säga att er podd är såå bra! Längtar alltid tills ett nytt avsnitt kommer, ni är bäst och verkar så himla härliga och roliga!

    • Men så himla glada vi blir tack snälla du!

  • Profilbild

    B Adams

    Det är så svårt :/ Jag är i början av en relation där min kille är lite hemlig med sitt liv och väldigt dålig på att höra av sig. Han är toppen annars på alla sätt och vis och vi är två personer som är väldigt självständiga så att vi inte hörs eller ses jämt är helt naturligt. Men samtidigt är det många gånger som jag känner ett avstånd. Att nu borde han ha berättat något eller skickat ett sms som visade att han iaf tänkte på mig. Frågan är om det är för mycket begärt eller inte, jag tycker inte det men realiteten kanske är en annan… Jag är lika förvirrad som er så vore kul att höra andras åsikter i ämnet 🙂

    • Jag tycker personligen verkligen inte det är för mycket begärt att man hör av sig till den man dejtar😊 /Emelie

Comments are closed.

Relaterade Inlägg