-1
archive,tag,tag-sveket,tag-1060,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

SVIKEN – Del 2

November segade sig fram men våra samtal varje kväll gjorde att jag längtade mig igenom dagarna och som trots att jag tyckte de gick långsamt, ändå på något sätt kom och gick. När julen närmade sig hade samtalen avtagit lite. Det var inte längre varje dag, utan mer varannan, var tredje dag. Jag tänkte inte på det då men såhär i efterhand borde jag ha sett att han avlägsnade sig…distanserade sig lite. Julen kom. Julen gick. Vi var så nära dagen då han skulle stå där på Arlanda och jag skulle få gå fram och krama om honom…

Dagen innan försökte jag ringa honom men han svarade inte. Jag skrev och bad honom ringa upp mig men inget samtal kom. Jag vet inte hur mycket jag kollade på min telefon den dagen för att se om han hört av sig eller på något sätt meddelat att han var på väg. På väg att komma till mig.

Jag hade kollat upp vilken buss jag skulle ta ut till flygplatsen. Jag var så redo. Men inget svar från honom och det började långsamt gå upp för mig att han inte skulle kliva på något flyg. Att det aldrig funnits några biljetter, inte ens några tankar på att faktiskt flyga, inte några tankar alls på att komma och träffa mig. 2 dagar senare hade han fortfarande inte hört av sig och jag var lamslagen. Jag kunde inte ta in i mitt huvud hur han lett mig till att tro under nästan ett halvår att han skulle komma och hälsa på mig och sen….inte kom. Vem är så kallhjärtad och hemsk att en kan göra så mot en annan person?

Jag tog bort honom från alla mina sociala kanaler. Raderade, blockade men inget kunde få mitt hjärta att blocka känslorna. Tårar som aldrig ville ta slut, tankar som snurrade och funderingar som undrade varför det blev som det blev? Varför? Hur kom det sig? Vad ville han få ut av det? Vad tänkte han? Efter 10 års kontakt förstod jag nu att det var över. Vi skulle aldrig bli mer än vad vi var, aldrig skulle min första kärlek i livet bli mer än min första kärlek. Aldrig att han någonsin skulle få prata med mig igen….