singlelife
-1
archive,tag,tag-singlelife,tag-60,stockholm-core-2.0.5,select-theme-ver-6.4,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.1,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

Kan ha varit en av de bästa dejterna…

…som jag var på i december.
Jag och Eric hade pratat i telefon och smsat i nästan en månad.
Vi hade haft mycket att stå i och faktiskt inte kunnat hitta en enda kväll då vi kunde ses men så äntligen hade vi den där lördagen som var tom på aktiviteter för oss båda och vi bestämde oss för att ses.
Vi bestämde biljard. Hornstull.
Jag som ogillar när folk inte kommer i tid var ute i god tid. Så pass god tid att jag fick gå ett varv runt kvarteret så att jag inte skulle vara för tidig. På min promenad runt hörnet får jag ett sms av honom att han redan är där. Pluspoäng direkt, innan dejten ens börjat.
Jag gick in och där stod han. Såg ut som jag föreställt mig och han var lika avspänd (verkade det som) där som i telefon. En av mina farhågor med dejter är att personen inte är den de utger sig för att vara.
Att det blir som att träffa en helt annan person. Den besvikelsen kan ofta överskugga dejten.
untitled
Vi beställde in vin och öl. Vi började spela och hela tiden kände jag av en viss spänning i luften.
En spänning jag inte upplevt på länge på dejter. Samtidigt var allt så lättsamt mellan oss.
Vi kunde skämta samtidigt som det var rätt flörtigt.
Han verkade så säker på sig själv samtidigt som han cirkulerade runt mig.
Rörde mig men på ett försiktigt sätt.
Om vi hade klickat i telefon så var det inget i jämförelse med hur vi klickade face to face.
Vi spelade två timmar och satt sedan och pratade medan vinet och ölen dracks upp.
Däremellan hade jag hunnit att kyssa honom. Haha.
Ja, jag erkänner, det var jag som tog kommandot och drog honom till mig.
Han tog för lång tid och jag är inte känd för mitt tålamod.
Men jag ångrar det inte. Se var vi är nu.
Tillsammans sen fyra månader 🙂
imagesCA2IA8KH