singelpodd
-1
archive,tag,tag-singelpodd,tag-39,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,smooth_scroll,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

VILKA ÄR ERA DRÖMGÄSTER TILL SINGELPODDEN?

Vi brukar ju bjuda in gäster till Singelpodden med jämna mellanrum och nu skulle vi vilja ha tips på gäster som ni vill lyssna på till framtida avsnitt. Finns det någon person som du vill att vi ska prata singelliv med? Eller finns det kanske någon organisation eller expert som ni skulle vilja lyssna på inom något singelrelaterat ämne? Kommentera detta inlägg eller maila oss på singelpodden[@]singelpodden.se.

Listar ett axplock av de gäster som vi redan haft i Singelpodden nedan ifall ni missat att lyssna!

Nemo Hedén – Avsnitt 59 och 60

Josefin Olevik –  Avsnitt 57

Mrs Murphy – Avsnitt 51 och 52

Josef Barkenbom – Avsnitt 48

Jacqueline Joo – Avsnitt 35

Emma Eklund – Avsnitt 30

Victor Linnér – Avsnitt 29

Louise Carlén – Avsnitt 19

Greta Tidholm – Avsnitt 15

Robert Sander – Avsnitt 12

RIBBAN LIGGER HÖGT

Idag har vi fått ett gästinlägg av Erika som gästade dagens avsnitt (avsnitt 28) av Singelpodden. Vill ni läsa mer av Erika kan ni gå in på hennes blogg här.

Du borde dejta mycket oftare!” säger mina vänner rätt ofta. Själv anser jag inte att jag alltid har tid, jag prioriterar olika i perioder. Nu har jag dessutom börjat plugga psykologi vilket tar sin tid och är en fullständig investering i mig själv och min egen framtid. Då blir all övrig tid extra värdefull speciellt den med döttrarna. Kommentaren ”Du prioriterar ju alltid barnen” har jag ofta fått bemöta i dejtingsituationer och ja det är helt sant. Jag har mina döttrar 100% eftersom deras pappa bor i en annan stad och varför det blev så har flera skäl. Men visst är det så att döttrarnas och min tid kommer först, rätt naturligt för mig. Det är något jag inte anser att jag behöver förklara.

Jag låter alltså inte bli att dejta för att jag är bitter fast även jag har min beskärda del av dåliga dejter och usla relationer utan för att jag trivs fantastisk väl med mitt liv, jag känner ingen panik över att ändra situationen. Det som sker får ske, mitt liv är rikt och väldigt omväxlande. Dessutom ligger ribban för dejting högt. En spontandejt för några år sedan, började över en bardisk för att sedan bära iväg till en middag på grekisk favorit. Fantastisk mat, lättsamt prat, gott vin, tända ljus i dunkel pittoresk miljö med vitputsade stenväggar. Efterrätt, kaffe och drinkar för att sedan gå vidare mot kvarterspubar till sista pendeln annonserade avgång. Det var en kväll fylld av skratt, dåraktiga ögonblick, kyssar i ymnigt snöfall under en gatlykta och långa diskussioner om livet. Perfekt. Mannen som delade kvällen är en god vän än idag fast vi inte har så värst mer gemensamt än smak för öl.

Vill jag inte tillbringa varenda helg på exakt det sättet? Faktiskt inte, då skulle det bli en trivial vardag och inte små gnistrande ögonblick av ovanliga upplevelser. Det är också en fantastisk gåva att slänga sig ner i soffan med 2 (om jag har tur) döttrar på gott humör framför en film alla tre vill se, popcorn, godis, saft och vin. Det är inte alltid det går. Låt mig berätta om en ovanligt vanlig freda. Som började med att äldsta dottern försov sig, jag skulle vara hemma med yngsta dottern som hade feber och morgonen blev lite hektisk för att sedan övergå i lugn och psykologi studier. Ungefär till lunch då äldsta dotter ringde och berättade att hon fått fel mat, hon har alltså fått en allergisk reaktion, en mild men ändå en reaktion. Vi möttes på vårdcentralen och där försvann 3 timmar till undersökning, väntan på att medicin skulle verka och samtal. Därefter hem för att vila. Trodde vi…

Samma helg skulle hon åka på återträff för konfirmanderna (japp, jag är tonårsmorsa) och bussen går inte nästa dag som vi trott utan samma dag! Vila var ett minne blott! Dottern packade på 15 minuter, hon är effektiv som få tonåringar, medan jag fixade fram information om alternativa bussar och bil så vi kunde åka iväg eftersom jag inte har egen bil. 1 timme senare var vi alltså på väg och jag kom hem med yngsta dottern 4 timmar senare efter att vi sett både meteoritens sken när den trängde igenom atmosfären, en viltdjursolycka och i sista sekunden lyckats lämna dottern på rätt hållplats exakt innan bussen avgick vidare mot lägret. Kvällen avslutades i soffan med pizza och Harry Potter, trött som få, men mer än nöjd. Och det var ändå inget helt ovanlig kväll, livet med barn är aldrig tråkigt och aldrig utan flexibla lösningar så att trolla med knäna är något jag är expert på. Borde definitivt finnas som legitimation för singelmammor, vi löser allt med mindre resurser, på kortare tid och med färre deltagare.

Så ja, jag ger mig rätten att vara kräsen vad gäller dejter. Min tid är värdefull, mina döttrars tid är värdefull och livet är för mig mer än att skapa tvåsamhet. Det är en upplevelse som är fullt av små ögonblick man så lätt missar om man hela tiden jagar något som saknas istället för att njuta av det man har. Jag skulle gå miste om en stor del liv om jag lade mer tid på att jaga nästa dejt än att leva det liv som pågår, dejterna får alltså lösa sig själva och de bästa dejterna kom helt spontant. Jag har testat blind dates, nätdejting, raggat på jobbet, på krogen, via vänner etc. Det finns många sätt, bra och dåliga sätt. Blind dates och ragga på jobbet kan jag inte rekommendera eftersom det lätt blir konstigt. Och vad är det med att krångla till det så himla mycket? Weekendresor, spa, äventyrsbanor och laser dome? Adrenalin är en välkänd kick för att få igång erotik och förälskelse men hur hållbart är det? Det är otroligt lätt att ge sken av känslor som inte finns och i slutändan bara kommer såra en part eller två.

Vad är det för fel på en lättsam lunchdejt? Här finns både start och sluttid om den skulle visa sig vara ett bottennapp. Under tiden har ett basalt behov tillfredsställts nämligen lunch och ingen behöver känna att tiden spenderades i onödan vilket dåliga dejter kan ge känslan av. Inget som kräver extra planering i livet som singelmamma eftersom det är under arbetstid och barnen är på förskola/skolan. Spontankaffe, after work eller playdates när alla är lagom trötta efter jobbvecka, lagom uppklädda utan att ha rafsat igenom hela garderoben en halv dag. Garden är nere och sammanhanget harmonisk med perfekt isbrytare. Det kan vara enkelt men lika bra.

Dejting ska vara roligt inte jobbigt, stressande eller påtvingat. Vill du inte dejta så låt bli, vill du dejta så gör det. Singelmammor behöver också komma ut och när jag väljer att lägga dejting på hyllan så är det enbart för att ribban lagts rätt högt och jag prioriterar inte att försöka nå samma känsla för det är annat som kräver mitt fokus. Inte för att jag gett upp eller blivit bitter, jag har bara annat för mig. Som att njuta av livet, ha roligt medan jag pluggar och inte planera varenda minut av livet. Vem vet vad som händer på vägen när jag inte planerar för mer än så?

JAG ÄR EN DÅLIG SINGEL

Just nu känner jag mig som en dålig singel. Och med dålig singel menar jag att jag;

  • Inte drinker drinkar och socialiserar ute på nån flashig bar varje kväll.
  • Inte är ute och klubbar varje fredag/lördag.

Jag tycker inte att konsekvenserna av en kväll på stan är värt det längre, plus att jag inte tycker det är särskilt kul att stå å trängas med en massa fulla människor. Känner mig som en pensionär. Jag upplever det som att andra singlar i min närhet maxar sitt singelliv ca 1000% [med maxar menar jag att dom är ute hela tiden och med hela tiden menar jag varje fredag och lördag varje vecka hela tiden, blir trött bara av att skriva det] och jag sitter hemma och kollar Netflix. En kompis skickade grafen nedan och jag känner att den är ON POINT.

 

Jag får ofta känslan av att det enda rätta sättet att vara singel på är att vara den där människan som lever loppan 24/7 och alltid ha en massa *craycray* historier att berätta för alla vänner som lever i relationer sedan 19hundrafrösihjäl. Men jag ORKAR inte. Jag har redan haft mina år av leva loppan och det var verkligen jättekul men nu känns det inte längre lika roligt. Det kanske kan vara roligt lite då och då [obs läs 1 gång varannan månad MAX] men inte varje vecka. Samtidigt förstår jag att sitta hemma i min älskade soffa istället för att sippa på ett glas chåmpååågne ute på stan [eller vad man nu ska dricka] inte direkt ökar chanserna för social interaktion–> som kan leda till att man träffar dudes –> vilket kan leda till att man träffar den där speciella duden –> vilket sen leder till happy ever after osv.

Ibland tror jag att en av mina främsta motivationer till att jag vill träffa någon är att jag ska kunna sitta hemma hela tiden och det är HELT okej. Har man en partner är det aldrig någon som ifrågasätter varför man inte vill ut, varför man tackar nej till att hälla i sig alkohol och stå på huvudet i baren eller varför man tackar nej till fester utan anledning. Har man en partner kan man ju i princip slå upp ett tält i vardagsrummet och stanna där utan att lämna lägenheten i ETT ÅR utan att någon tycker det är konstigt.

Alla säger att svaret är att internetdejta om man är less på att gå ut men när man är less på det OCKSÅ vad gör man då egentligen?

Vad gör ni? Måste man göra något?

/Emelie

TRENDEN PÅ TINDER

Länge länge har trenden på tinder varit att killar tar bilder i skidbacken, när de ute och hajkar i bergen eller något liknande.
Nu har ett gäng killar bestämt att det dags för nya trender. Bilder i mysiga hemmamiljöer.
Eller ja, kanske inte deras egna men….Ikeas 😉

Och för en person som inte är en äventyrare, som kanske inte uppskattar bergsklättraren eller killen som simmar med hajar så kanske detta lockar istället.

Lite roligt ändå tycker jag, man får ju ge dom att de har humor iaf…. Klicka på länken för att se!

Office

/Sanna

GÖR LÖNEN SKILLNAD?

Vi fick en kommentar på det här inlägget där en följare beskriver hur killar blir obekväma när hon säger vad hon jobbar med. Vi diskuterade även detta i avsnitt 26 av Singelpodden. Jag som inte har tänkt på detta särskilt mycket innan har nu blivit helt besatt. 

Är det verkligen så att killar tycker att det är jobbigt om den som dom dejtar tjänar mer? [obs: jag förstår att det inte är alla killar och att en inte kan dra alla över en kam osv]. Jag har lixom aldrig haft med det som en variabel i ekvationen person+person= ett par. I min värld trodde jag inte att just pengar skulle vara något som kunde stjälpa.

Nu är det ju inte så att jag lever något jetsetliv själv där jag badar i Cristal och rullar omkring i en säng full av cash men jag försörjer mig själv och klarar av ett liv som ensamstående. Jag trodde att pengar var en såkallad ickefråga i dejtingdjungeln men inser väl själv ju mer jag tänker på det att jag är naiv och att det är en stor del av livet. Att ha pengar eller att inte ha pengar, att ha en flådig titel eller att inte ha en flådig titel ger ju [varesig en vill eller inte] människor status/socialt sammanhang/placering i hierarkin.

Jag kan absolut förstå att det kan bli problematiskt om skillnaderna i lön är enorma [åt båda hållen] men det är ju väldigt sällan en hör om tjejer som blir obekväma av att dejta killar som tjänar mer. Jag skulle gå så långt som att säga att jag aldrig hört om en tjej som säger saker som:

Jag känner mig underlägsen av att han tjänar mer.

Eller:

Nej men jag kan inte bli ihop med honom. Han är så framgångsrik!

Eller:

Han tjänar helt enkelt för mycket. Det kommer aldrig funka.

Som vi pratade om i avsnittet är det ju också få par [i alla fall som jag känner] där det är tjejerna som drar in mest cash i relationen. Jag skulle verkligen vilja veta om detta är något som ni killar går omkring och tänker mycket på? Tycker ni att det är jobbigt om ni träffar tjejer som tjänar mer än er? Och ni tjejer hur ställer ni er till detta?

/Emelie

UTMANINGEN

I avsnitt 19 utmanar Louise från Biggest Loser mig att gå fram till en okänd kille som jag tycker ser härlig ut och säga det [eller om det var vi som utmanade henne]. Tanken är att den av mig och Louise som gör det först vinner äran.

Hittills har jag gått fram till exakt NOLL killar.

Tycker inte jag ser några dudes överhuvudtaget och detta faktum leder mig in på vad jag tänkte skriva om idag. Anledningen till att jag inte ser några dudes är att jag endast har jobbat, sovit och ätit dom senaste veckorna. Jag börjar bli en av dom där människorna som lägger mer tid på att jobba än att leva lajf (som jag får för mig att kidsen säger). Jag vet att det bara är tillfälligt men känner en viss oro inför att jag ska börja prioritera jobb över andra saker. För mig har nämligen aldrig tanken på en karriär där jag lever för jobbet känts särskilt eftersträvansvärt.

Jag pratade med en bekant för ett tag sedan som hade något av en livskris för att hon blivit erbjuden ett jobb i London. Livskrisen grundade sig i att hon var runt 30, singel och blivit erbjuden ett jobb utomlands. Hennes tankegångar gick ungefär så här;

  • Jättekul med ett jobberbjudande utomlands.
  • Men jag kan inte flytta iväg och jobba nu.
  • Gör jag det kommer jag fortsätta vara singel.
  • Hade detta varit för några år sedan hade det varit perfekt.
  • Åker nu jag kommer jag bli en kvinna med karriär men utan en egen familj.

Jag ville säga och känna att hon definitivt borde ta jobbet. Men det gjorde jag inte. Jag förstår nämligen precis hur hon resonerar. Och att jag förstår hur hon resonerar gör mig irriterad. Att trots att det är 2015 [och jag ska föreställa en strong independent women, höhö] så känns det fortfarande som att jag som kvinna och  +-30 står inför valet mellan karriär och familjeliv. Även om jag vet att det finns ”alla möjligheter för alla” och ”att ingen hindrar mig” så tar det emot med planer på att dra utomlands eller satsa livet på jobbet.

Det tar emot att sticka iväg på nya äventyr för man borde stadga sig. Det tar emot att satsa på en karriär för att man inte vill vara den som blir ensam kvar.

Nu har jag själv inga ambitioner att flytta utomlands just nu men min förhoppning är att sådana framtida ambitioner inte blir avstyrda pga av sådana här tankar. Tanken på att missa saker för att målet med mitt liv ska vara att hitta en partner är tankar som jag inte gillar det minsta.

27892dda3e9b0985a58622a5550558e92463e225a0ea9255a136f73385ecf64c

Känner ni singlar igen er i det här? Eller tycker ni att man bara borde säga fuck you till allt och dra iväg på det där jobbet i London [eller vad det nu är man vill göra] och leva lajf oavsett?

/Emelie

SINGELPODDEN SANNA!

Jag (Emelie) har haft massiv prestationsångest över att jag ska leva upp till Sannas fina presentation från förra måndagen där jag hyllades skamlöst. Jag är inte direkt känd för att visa mina känslor angående människor runt omkring mig så detta kommer kanske uppfattas som torftigt i jämförelse men jag gör ett försök. Men innan jag ger mig på att prestera en härlig presentation av Sanna vill jag bara lyfta fram några punkter från förra veckans inlägg.

1. Att jag är världens bästa Emelie – Kunde inte sagt det bättre själv.
2. Att min framtida kille skulle vara en löpare – Känner mig MYCKET tveksam till detta.
3. Ge Emelie en timme av din tid och du kommer aldrig vilja vara utan hennes vänskap – Även om jag vill hålla med där kan jag nämna säkert en person som INTE uppskattar mitt sällskap överhuvudtaget.

Men nu är inte syftet med detta inlägg att jag ska prata om mig själv utan om Sanna! Som ni redan läst i förra veckans inlägg korsades våra vägar för första gången i Paris. Vi gick i samma klass på franskan (vi pratar alltså båda franska, *highfive*) och första dagen gick jag fram och fråga om platsen bredvid henne var ledig. Hon sa ja och resten är historia som en säger. Som Sanna redan berättat har vi varit vänner trots att det geografiska avståndet har varierat allt från 100 meter till över 7000 kilometer.

Vem är då Sanna undrar ni? Jo det ska jag berätta. Sanna är den som alltid tänker på alla andra framför sig själv. Hon är den som fixar roligheter och planerar resor för folk runt omkring sig. Hon är den som kommer ihåg vem som fyller år, vem som haft en jobbig vecka och vem som tycker om choklad mer än kola. Hon är den som älskar att träna och lyssnar på Beyonce 24/7. Hon är också den som får psykbryt när folk kommer försent och som tror hon kommer bli en ”chill” mamma i framtiden (ingen som känner Sanna håller med på denna punkten). Sanna är den som lyssnat på otaliga timmar av ältande från mig när jag varit låg och som jag skrattat med när det hänt något roligt.

Ofta är det roliga som hänt något som Sanna gjort eller sagt. Genom åren har jag fnittrat åt faktainformation som; ”Elefanter hamstrar mat i kinderna”. Skrattat när Sanna skaffade en hemtelefon ”som inte fungerade” och det visade sig att hon inte kopplat in telefonjacket i väggen. Frustskrattat och nästan kissat på mig under avsnitten vi spelat in där Sanna trott att Expressen rekommenderade folk att ta med sig två kortlekar på resan eller att Borta med vinden spelades in på 17-18HUNDRA talet. Det finns ett neverending arkiv av oneliners och roliga händelser där Sanna spelat en central roll.

I vardagen jobbar Sanna på ett klädföretag där hon roddar med kunder och fixar med events. Hon trivs som fisken i vattnet, solen på himlen och tussilagosarna i vägrenen. Om fem år tror jag Sanna kommer jobba ännu mer med eventfixande, antingen på sin nuvarande arbetsplats eller på sitt eget företag där hon är CEO över fakkin everything.

När det gäller dejting har Sannas dejtingliv genom åren varit lite upp och lite ner, lite fram och lite tillbaka. Killarna har inte alltid varit dom mest vettiga människor jag träffat men på senaste år har vägen lett bort från stolpskotten och till dom härliga snubbarna. En av dom märkligaste dejterna jag hört Sanna berätta om var den med han i USA som skulle dela en flaska vatten för det var för dyrt med två och kommenterade på vad som åts. Bästa dejterna har varit med folk på senare tid och tråkigaste dejterna med killar utan självdistans och humor.

Jag tror att jag och Sanna kommer fortsätta färdas parallellt i livet trots framtida livsförändringar som miniSannor och miniEmelies, nya pojkvänner, nya städer eller annat som väntar i framtiden. Troligen kommer vi sluta som ett par fräsiga gamla gummor som drar på äventyr med jämna mellanrum. Jag är glad för att jag gick fram och fråga om den lediga platsen där 2003 för hade jag inte gjort det hade mitt liv inte berikats med en så härlig vän.

Vill ni läsa Sannas presentation om Emelie gör ni det här.

/Emelie

 

BUMBLE APP

Bumble-App-640x555

Ni kanske kommer ihåg att vi har pratat om den nya appen Bumble några gånger i Singelpodden. Nu har vi äntligen hittat och laddat hem appen.

Bumble fungerar i stort sett som Tinder, där man svipar till höger eller vänster beroende på om en gillar personen som kommer upp. Om personen som du gillar även gillar dig blir det en match. Skillnaden på Bumble är att endast tjejerna kan initiera en konversation. Om tjejen inte har skrivit på 24 timmar försvinner matchen helt och hållet. Tanken med appen är att tjejerna ska ha mer kontroll på vem dom skriver med.

Vi ska testa denna app och återkommer till er med utvärdering!

Har någon av er testat ännu?

SINGELPODDEN EMELIE!

Det är återigen måndag!
Jag, Sanna, tänkte idag presentera Emelie för er, för att ni ska få en lite bättre inblick till vem Emelie är. Vi har inte avslöjat så mycket under de 6 avsnitt som ligger ute men kände att det var dags att ni fick veta lite mer.

Det var i Paris som jag träffade Emelie. I världens bästa stad, enligt mig, träffade jag världens bästa Emelie. Vår vänskap tog form bland fransmän, baguetter, franska viner och små pittoreska caféer. Detta var 2004 och sen dess har vi följts åt fram tills att vi landade här i Stockholm 2010. Pluggat ihop i Örebro under 3 år, gjort åtskilliga semesterresor ihop, plockat upp varann från golvet när saker gått snett i livet och hyllat varann när det gått som bäst. Oavsett situation har vi haft varandras rygg och det finns ingen jag litar på mer än fröken Jansson. En av de saker jag gillar mest med Emelie är hennes skratt. Det är det mest smittsamma skratt jag någonsin hört och eftersom hon är glad och skrattande person så får jag chansen att höra det ofta. Efter 6 avsnitt i podden har ni säkert hört det och jag är säker på att ni håller med. En bra sak till med Emelie är att hon bjuder på sig själv, en egenskap jag nästan kräver av människor i min närhet. Man måste kunna ha roligt år sig själv, bjuda på sig själv och det är hon bra på den där, Emelie 🙂 Sen att hon är en fantastiskt stöttande, schysst och snäll person gör henne inte sämre, snarare tvärtom.

Emelies framtida partner kommer vara en bokmal. Som river sig igenom 15 böcker på en vecka. Han kommer vara totalt ointresserad av sport, men vara en löpare som springer en mil i veckan. Han kommer vilja resa mycket och vara en sån person som kanske inte säger mycket men när han väl säger något, då är det välformulerat och roligt, eller smart. Han kommer ha en speciell klädstil som ser ut som om han inte bryr sig men tittar man närmare så gör han det.

Idag arbetar Emelie med sökmarknadsföring, men jag tror att hon i framtiden kommer göra något helt annat. Jag ger henne fem år till sen går hon in på en annan bana i livet. Då hon värnar så otroligt mycket om djur och speciellt hundar så tror jag att vi kommer hitta henne på ett hundpensionat där hon tar hand om hundar samtidigt som hon gör Singelpodden på halvtid, för den här podden, den kommer vi inte lägga ner på länge.

De roligaste dejterna Emelie berättat om har varit med hennes förre kille, när de bodde i Glasgow. De mindre roliga har varit med fransmännen under Paris-tiden, som drack sig fulla som alikor och somnade på T-banan på väg till eller från en dejt. FAIL. De hemskaste dejterna har varit med tråkiga människor. För är det något Emelie inte passar ihop med så är det tråkiga människor. Det går bara inte, för rolig måste man vara. Punkt slut. Varför Emelie inte hittat sin drömman än säger inget om henne utan mer om de killar som inte fattat sitt eget bästa och håvat in henne i sitt nät, de har varit för blinda för att se, för dumma för att förstå, för muppiga för att inte fatta vilken fantastisk jävla människa de dealat med.

Ge Emelie en timme av ditt tid och du kommer aldrig vilja vara utan hennes vänskap, jag kan inte se mitt liv utan henne, det vore som om jag förlorade en viktig stomme, en bärande vägg. Därför tycker jag det är extra kul att det är vi som startat denna podd ihop, att vi får ännu en sak som nästlar oss samman.

🙂

Vill ni läsa Emelies presentation av Sanna gör ni det här.

/Sanna

The Logga

Ni kanske undrar vem som gjort vår otroligt snygga logga?Jo det tänkte vi berätta för er.

Vår otroligt snygga logga är gjorda av bästa Fia Donning. Ni kan besöka hennes hemsida och se på andra snygga grejjer hon gjort. Och när ni ändå är där kan ni ju skicka ett meddelande och berätta hur bra hon är=)

IMG_1877