singellivet
-1
archive,tag,tag-singellivet,tag-49,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

SÄTT DIG NER PLEASE

Jag har lagt märke till en grej genom åren som singel.

Om ett gäng singlar möts i nått sammanhang blir det typ som en tävling om vem som har varit singel kortast tid. Ju äldre singlarna är desto mer tävling. Exempel på vad jag menar:

Singel 1: Hur länge har du varit singel då?

Singel 2: Jag har varit singel i XX år. Du då?

Singel 1: Jag har varit singel i XX år.

Singel 2. OJ DÅ VA LÄNGE.

Jag tänker så här. Om en person säger att dom har varit singlar i 1 månad eller 15 år så behöver man inte reagera på något speciellt sätt. Man skulle kunna svara typ: OK! och sen inte lägga någon värdering eller poängtera huruvida en person varit singel länge eller ej. Jag kan förvänta mig att folk som levt i relationer sedan många år tillbaka säger en sån klumpig grej men borde inte fellow singlar kunna sätta sig in i varandras situation mer? Eller handlar det kanske om att en person som varit singel i fem år [och som ej trivs med situationen] blir så lättad av att de träffar en person som varit singel i sju år så de måste göra en grej av det? Jag tycker i alla fall att det är rätt onödigt.

64%

Stalkar ni era ex?

Jag erkänner. Jag är en av dessa 64% som stalkar sina ex. Visst går jag in och gluttar lite på vad gamla pojkvänner/flings har för sig ibland. Det betyder ju inget, eller att man tänker på dom, utan mer vill kolla vad de har för sig? Kanske har det att göra med mitt ”kan inte släppa taget om gamla pojkvänner” som jag och Emelie diskuterat en del i podden. Jag släpper aldrig riktigt taget och kanske har detta stalkande med detta att göra? Om ni stalkar, varför gör ni det?

ATT BLI ÖVER

Funderade lite på det här med att bli över och hittade ett inlägg som Annika Leone skrivit som tar upp just detta ämne. Hon frågar sig nämligen om hon blivit över. I inlägget skriver hon följande:

”Och nu har det gått så många år utan att jag har haft ett seriöst och ”äkta” förhållande att jag börjat tro att jag har blivit över. Att jag är en person som inte är värd att få vara i ett förhållande, inte värd kärlek… Jag menar inte att jag inte kan få någon – men att man ska passa ihop och bli kära i varandra – ja, det tycks vara en omöjlighet för mig. Jag är liksom den där pusselbiten som inte passar ihop med någon annan.”

Jag tror att alla personer som varit singlar länge någon gång ställer sig liknande frågor. Är det inte meningen att jag ska träffa någon? Är jag inte värd kärlek? Vad är det för fel på mig? Är det jag som blivit över?  Tycker dels att det är modigt av Annika att erkänna att dessa tankar slår henne ibland och dels att det är fint att flera personer delar med sig av sina liv i kommentarsfältet. Det är banne mig inte lätt att visa sig sårbar på det sättet. Om jag talar för mig själv vill jag inte ha folks medlidande eller huvudetpåsne reaktioner kring detta ämne. Det är det värsta jag vet. Jag vill inte heller att folk ska referera till mig som den där som aldrig träffar någon (måste ju vara ett weirdo, kanske har något fel, måste vara svår att ha att göra med OCH SÅ VIDARE).

Min ambition i livet är att varken ska lägga energi eller tankeverksamhet på följande grejer.

  1. Vad folk tycker (Mind your own bizniz)
  2. Att jag skulle vara över (Jag är flädersaft. Och undrar ni vad jag menar med det kan ni läsa detta inlägg)
  3. Att jag inte skulle vara värd kärlek (Att ens tänka den tanken är ju helt orimlig)

du-ar-vard-karlek-watermark

 

HUR SKILDRAS SINGELMÄN I MEDIA?

Förra veckan skrev jag om hur jag upplever att singelkvinnor poträtteras i media som ni kan läsa här om ni missat. Idag tänkte jag ge er fem punkter på hur jag upplever att singelmän framställs i media. Inte helt oväntat tycker jag att skillnaden är MONUMENTAL.

1. Singelmän är inte desperata efter en relation. Vill dom ens vara i en relation?leonardo dicaprio

2. Alla singelmän älskar sig själva och sitt fantastiska singelliv! Who is the man?

giphy-1

 

3. Alla singelmän i alla åldrar festar och ligger runt 24/7. Så länge lilleman kan stå är det party!

gay_dance

 

4. Singelmän hittas från 0 till ca 100 år. Det finns liksom ingen ålder där det är ”opassande” att vara man och singel.

fec603af5baf8279075e90d68e7ab518464ff712

 

5. Äldre singelmän framställs i princip alltid som män som alla kvinnor vill ha. Det är mer regel än undantag att dessa gubbs hookar upp med tjejer som skulle kunna vara deras barn.

gammal gubbe ung tjej

Tycker ni att jag har rätt eller bara reproducerar en massa fördomar?

HUR SKILDRAS SINGELKVINNOR I MEDIA?

Jag har på senaste tiden funderat på hur singelkvinnor framställs i media. Och när jag skriver media menar jag tv-serier, filmer, poddar, tidningar osv. Jag tycker att det är rätt så tydligt att det är några skildringar som tar över. I och med att jag själv är en kvinna så tänkte jag skulle punkta upp hur jag upplever att singelkvinnor framställs nedan.

  1. Singelkvinnor är desperata efter en relation. Alla har som enda målsättning i livet att leta efter en partner.

letande katt

2. Alla singelkvinnor är deprimerade för att de inte har hittat partner när de letade i punkt 1 och därför saknar en relation.

love-me

3. Alla singelkvinnor som är under 25 festar och ligger runt 24/7.

large

3. Det finns knappt några singlekvinnor över 25.

loquehayenelgym_3

4. Och de singelkvinnor som är äldre porträtteras antigen som knasbollar…

giphy

5. ..eller som känslokalla ragator som bara tänker på sig själva/pengar/karriär.

meryl streepJag tycker det är svårt att identifierar mig med dessa bilder. Om jag ser till singelkvinnor som jag känner så är varje person unik. Folk i alla möjliga åldrar och alla möjliga livssituationer, vissa unga andra äldre, vissa är nöjda och andra är missnöjda. Skulle det inte vara härligt att någon gång se singelkvinnor framställs som helt vanliga peoples som inte jagar efter relationer/är knäppa/desperata osv.?

Har ni några fler punkter som ni vill fylla på med?

Ps.Nästa vecka tänkte jag lista hur jag tycker singelmän framställs i media.

SVENSKA SINGLAR SPORTIGAST I EUROPA

Att svenska singlar är sportigast i Europa är ett påstående som Elitsinglar gick ut med för ett tag sedan. De har gjort en undersökning där 250 000 singlar runt om i Europa har svarat på frågor och genom singlarnas svar har Elitsinglar kommit fram till detta påstående. Förutom att svenskar singlar är sportigast i stan är det tydligen så att sportiga singlar känner sig sexigare och har ett större självförtroende än de singlar som är medelintresserade av sport. Min tanke när jag läste detta var:

  1. SÅKLART svenskar hävdar att dom är sportintresserade i en undersökning där en ska berätta om sina vanor.
  2. Tveksam till om det är en helt korrekt bild av verkligheten.

Varför är jag tveksam undrar ni? Jo, jag tror att folk tror att det är attraktivt att säga att en tränar och är intresserad av sport och därför anger detta som ett stort intresse. I det verkliga livet där folk har jobb, intresse av att umgås med sina nära och kära samt är människor tror jag inte träningen är ett sånt oerhört stort intresse. Visst tränar många en/nån gång i veckan och visst finns det många härliga vardagsmotionärer och visst kollar folk på mycket sport men utöver det tror jag faktiskt att det är en minoritet som går all in. Det jag tror händer är att folk vill försköna verkligheten lite [mycket] och säger att dom tränar för att det ska låta bra.

Person som tränar= positiva associationer

Person som inte tränar = negativa associationer

Jag lägger personligen inte så mycket värdering i om folk tränar eller inte, mest för att jag inte tror att det automatiskt betyder att en person är hälsosam. Hälsosam för mig är någon som mår bra fysiskt och psykiskt, inte någon som är tränad. Hur som helst.

Om en ska ta personer på diverse dejtingsiter på allvar tränar folk PÅ ETT SJUKT sätt. Förutom att de hänger på gymmet/springer en mil/klättrar i berg MINST en gång om dagen så gillar alla att ”slappna av” med några hundra armhävningar innan läggdags. Själv misstänker jag att folk kanske inte tränar så mycket som dom säger. Jag misstänker att folk eventuellt tränar hälften av tiden. Jag tar det så långt som att säga att jag misstänker att folk till och med ljuger om hur mycket de tränar.

Men vem är jag att sitta här och säga hur mycket singlarna i Sverige tränar. Jag menar, jag KAN ha fel. Alla singlar är kanske världens mest tränande människor och jag har bara missat  detta på grund av att jag har andra saker för mig.

ATT TA STORA BESLUT

Vet ni vad jag tycker suger med singellivet ibland?

Jo, jag tycker att det suger att jag alltid måste stå ensam i alla beslut jag tar. Alltifrån vilken mat jag ska laga till huruvida jag ska flytta eller inte. Jag är just nu i en situation i livet där jag måste ta ett stort beslut och blir TOKLESS. Jag vill ha någon att bolla med, jag vill ha någon som tar beslutet med mig, någon som vill samma som jag och någon som kan dela på konsekvensen av det som beslutas.

Även om jag såklart både har vänner och familj som jag kan bolla tycker jag inte det är riktigt samma sak. Jag tror att det jag är ute efter är att ha en vapendragare. En person som står bredvid mig ”mot” världen typ. Sen vet jag ju att trots att jag känner såhär just nu vet jag att det där ändrar sig byt the minute. Imorgon kommer jag troligen inte alls vilja att någon annan har en åsikt om vad jag håller på med och tar beslut tvärtemot bara för att jag ska vara motvals. HAHA!

Hur känner ni? Vill ni ha någon att ta beslut själva eller hellre med någon?

INGEN ÄR SINGEL FRIVILLIGT

Nu kommer jag här och drar upp lite gammal skåpmat från 2009. I ett program som Amelia Adamo hade 2009 och som hette ”Amelie Adamo” pratade en person som heter Tomas Böhm om att ingen vill vara singel frivilligt. Enligt vad jag har läst mig till ansåg Tomas att det inte finns något som heter glada singlar, det är bara något man som singel intalar sig för att ”kunna hantera” situationen. Vidare sa han att alla har ett behov av att dela livet med en partner och ingen vill leva utan närhet och förtrolighet.

Jag kan såklart inte prata för alla singlar i hela världen men jag tror inte på att det inte finns en endaste glad singel. Det är ju ett helt orimligt påstående? Precis som i alla andra grupper finns det glada, ledsna, positiva, arga, negativa, lyckliga och olyckliga singlar. Ens mående handlar väl inte endast om vad ens relationsstatus är heller? Visst jag köper att det kan vara en del av ens allmänna mående men det är så mycket mer som spelar in. I min värld likställer jag inte lycka och välmående med en relation. Har mött tillräckligt många människor som mår piss i sina relationer för att fatta att det är mer än bara en partner som behövs för att man ska vara glad.  Jag kan dock hålla med om att de flesta människor behöver närhet i livet men måste verkligen denna närhet komma ifrån en partner? Kan en inte få närhet och förtrolighet från andra personer i livet? Vänner till exempel? Eller kanske ett husdjur?

Vad tycker ni?

 

ATT VARA SUPERSINGEL

Det finns en hel del människor som slänger sig med termen ”supersingel”, att dom är supersinglar eller har varit supersinglar. Det brukar oftast vara tjejer som använder sig av termen och som jag förstår är en supersingel en person som…

  • … aldrig/i princip aldrig varit i en seriös relation.
  • … är ute mycket och festar rätt hårt.
  • … gärna ligger när tillfälle ges (skulle gå så långt som att säga att själva liggande maxas).

Av någon anledning tycker jag att termen supersingel klingar roligare än att bara vara använda ordet singel. Om det är för att de som jag hört använda sig av uttrycket är personer som känns som rätt roliga människor eller om det är så att jag bara tycker att ordet i sig är lite spexigt vet jag inte. Oavsett tycker jag ordet supersingel är superbra (höhö) och borde användas mer.

Själv skulle jag nog identifiera mig som supersingel back in the day när jag maxade både det ena och det andra men nuförtiden passar bara punkt 1 in på mig. Hur känner ni er i livet? Är ni supersinglar, nysinglar eller skiter ni i vilket?

ATT VARA SINGEL PÅ VISSA FESTER

Jag har noterat en grej som jag skulle vilja dra ett varv med er som läser bloggen. Jag har diskuterat det en del med vänner, vissa känner igen sig och vissa känner inte igen sig alls så därför vill jag även höra vad ni tycker.

Ibland när man är på fest och pratar med killar som har flickvänner har jag märkt att det är en del flickvänner verkar känna behovet av att markera sina respektive. De pinkar typ revir. Flickvännerna kommer fram och slätar av sin kille alternativt sätter sig i deras knä eller bara tar på pojkvännerna extra demonstrativt för att sedan gå iväg. De deltar inte i samtalet eller har något speciellt att säga. Jag blir lite fundersam när detta händer. I 9 fall av 10 VET jag ju att killen har tjej i och med att jag troligen precis hälsat på båda två någon gång i början av festen. Jag är alltså inte ute efter att flörta och jag kan tycka att man måste få prata med folk utan att det tolkas som att man är på väg att nästla sig in.  Dock får jag känslan av att bara det faktum att man kommer till en fest utan partner gör att man är en potentiell homewrecker oavsett om man flörtar eller ej. Jag blir nästan lite förolämpad. Förstår inte varför folk ens kan tänka tanken ens lite granna i och med att jag aldrig skulle försöka ragga upp en upptagen kille. Jag raggar ju för sjutton inte ens upp lediga killar. (Höhö)

Är det så att folk är så pass osäkra på sina respektive att de faktiskt TROR att det är något på G all out in the open? Eller är det så att det handlar om svartsjuka? Jag är ju mycket för det här med att lita på den man är ihop med och inte kväva varann men jag vet att det är många som inte alls känner så.

Känner ni igen er? Antingen om ni är på singelsidan eller om ni är i en relation?