singel
-1
archive,paged,tag,tag-singel,tag-35,paged-7,tag-paged-7,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

SNÅLHET

Är inte det det värsta att stöta på i dejtingsvängen, en dejt som är snål? Satt och funderade igårkväll över vad jag aldrig skulle kunna stå ut med i en partner och just snålheten slog mig direkt. Det visar sig ganska fort när man precis träffat någon om det är en snåljåp eller personen är någorlunda generös. Jag säger inte att personen ska överösa mig med cash eller betala för varje liten grej på dejt 1, 2, 3 eller 85. MEN, du ska heller inte göra som Mr Snål gjorde när han bjöd ut mig för 3 år sedan….
Vi hade börjat snacka på Happy Pancake. Det var en torsdagförmiddag och bara efter några meningar hade mitt intresse väckts. Vi snackade massa hela dagen och båda kände att DIG VILL JAG TRÄFFA!

Sagt och gjort, jag bokade av mina kvällsplaner och bestämde träffa med denna kille vid Medis. Jag var supernervös, mest för att våra konversationer hade varit så roliga, glada och härliga via nätet vilket hade gett mig otroligt stora förväntningar. Tyvärr sjönk de lite när han kom emot mig från tunnelbanan, han såg inte riktigt ut som sina bilder… men jag tänkte ändå, att han kan överraska…

Han föreslår ett ställe, jag känner inte till namnet så jag säger ja. Vi börjar gå och kommer snart fram till ett gatukök. Kebab för 75:-… Vi går in och han väljer sin mat, vanligt vatten, betalar och går och sätter sig. Kvar står jag. Jag väljer betalar och sätter mig. Konversationen är trög. Vi äter. Äter klart. Vi går ut i snön. Jag föreslår en drink. Han föreslår en promenad. ”Det är billigare” säger han….

Jag brukar tänka att man ska ge personer 2-3 chanser så jag tackar ja till en andra dejt. Han vill bjuda hem mig, jag vill gå ut och äta. Hans motargument blir att han inte vill lägga pengar på restaurangmat samt hålla på att planka på t-banan, han har inte tunnelbanekort. Jag säger att jag inte känner mig bekväm med att åka hem till honom än. Han föreslår då ännu en promenad.

Uppenbarligen vill han inte lägga en endaste krona på mig. Uppenbarligen känner jag att det bara blir 2 dejter. För vi gick på en andra promenad. I kylan. Utan en kaffe, eller varm choklad, för det var också för dyrt att unna sig, enligt honom…

DEJTA SOM 40+?

fd007f376c0da2c44078dae9fc924b49Emelie lade upp denna bild för ett tag sedan och reaktionerna följde. Det var några av våra följare som kommenterade att det minsann inte är lätt att dejta när man nått åldern 40 +. Oftast har en barn vilket verkar avskräcka en del som får för sig att de då måste bli en extrapappa. En av våra följare skriver: Som kille skulle man kanske kunna vara glad att dejten är 40 och har barn, för 1. hon kan få barn 2. hon kanske inte är desperat efter barn direkt 3 har överlevt det, men så verkar inte männen alls se det?

Jag undrar då för mig själv, är det så att ju äldre du blir som kvinna, desto mer skrämmande är du? Vill inte män i 40-års åldern dejta kvinnor i sin egen ålder? Jag har så många frågor, men vet inte svaren? Har vi några som läser här som är 40+ och ute i dejtingsvängen som kan berätta lite för oss? Hur är det att vara 40, mamma (eller inte mamma) och dejta?

Jag har dejtat som 20- ngt och 30- ngt men är nyfiken på 40- något dejtingen?! Berätta!

JAG ÄR INTE INTRESSERAD!

Man brukar känna rätt snart in i en diskussion om personen du pratar med är intresserad. I alla fall intresserad av att prata med just dig. För några år sedan fanns det en kille i min närhet som jag småcrushade på. Han var rolig, härlig och vi kom att börja prata lite via facebook. Vi skrev en hel del men så en kväll började jag av någon okänd anledning gå tillbaka i konversationen vi haft och jag insåg att VI HADE INTE SKRIVIT, JAG HADE SKRIVIT. Hans svar i de mesta frågor jag ställt var typ som nedan.
IMG_2148

Det var så uppenbart att han inte var tillräckligt intresserad av vad jag hade i tankarna eller vad jag skulle säga att han bara svarade på tilltal. Sur som fan blev jag. Hur kunde jag missat det i typ två veckor? Nåväl, tänkte jag, you will NOT hear from me again. Självklart gick det några dagar av radiotystnad innan han skrev och frågade hur det var på vilket jag svarade kort, och så fick han för en stund vara den som drog konversationen…men sen har jag alltid en känsla i mig att jag inte vill vara otrevlig så jag gick tillbaka till hur jag var innan och till slut var vi tillbaka där jag frågade och han hummade.

Det gick väl någon vecka till sen avtog det helt och jag slutade och han försökte inte igen. Jag undrar i mitt stilla sinne varför en inte säger, hörredu, jag är inte intresserad att prata med dig på detta sätt. Inte ens som din vän. Är inte det schystare än att svara mm, ah najs, kul, ajdå osv osv?

Jag skulle önska att fler vågade vara ärliga och säga det, och inte heller är själviska för att deras ego ska må bra av att ha någon som hela tiden hör av sig utan att en lätt och slätt säger sanningen.

OLIKA TYPER AV SINGLAR

På senaste tiden har jag pratat en del med andra singlar om hur olika alla förhåller sig till singellivet. Jag har singelvänner som förhåller sig till singellivet lite som jag och vissa som gör helt tvärt om. Jag tänkte jag skulle lista några olika typer av singlar så får ni säga till om ni håller med eller inte!

Singel & ready to mingle

I denna kategori tycker jag oftast en hittar folk som är nysinglar. De som precis kommit ur relationer och verkligen är sugna på att bumpa and grinda all over the place. Finns det en fest eller tillfälle att gås ut TAS den med ett oerhört engagemang.

Singel & inte alls ready to mingle

Här har vi alla de där singlarna som inte kan släppa sina ex. Singlarna som inte vill eller kan gå vidare på grund av ouppklarade bizniz med det där fantastiska exet som ingen annan någonsin kommer leva upp till.

Singel & pallar inte mingle

Singlarna som inte pallar att mingla är den kategori där jag känner mig mest hemma även om jag mer eller mindre känner igen mig i samtliga kategorier. Att gå ut och svira känns SÅ 2010, dejta är ett projekt som känns lika jobbigt som att skrubba golvet med en tandborste och det enda man vill är att någon skön dude/dudette bara poppar upp utanför dörren utan att man själv ansträng ihjäl sig.

Singel & vill så gärna mingla men inte kan

I den fjärde och sista kategorin hittar vi singlarna som vill mingla men som av någon anledning inte kan. Antingen på grund av sociala utmaningar som är svåra att komma över eller för att de aldrig lärt sig hur man är trevlig mot andra människor eller för att de inte vågar osv.

Känner ni igen er i någon av grupperna? Kommer ni på fler eller tycker ni att jag är helt ute och yrar i tomtmössan?

VÄRSTA SÄTTEN ATT BLI DUMPADE PÅ

Jag vet inte om det finns ett enda sätt att bli dumpad på som är bra. Att bli dumpad är alltid jobbigt. PUNKT. Men sen kan man ju göra det på bättre och sämre sätt, såklart! Nyheter 24 har samlat en lista på de värsta sätten människor blivit dumpade på, och tillhörande bilder i listan är ett MÅSTE så gå in via länken och läs!

Har du/ni blivit dumpade på ett dåligt sätt ni vill dela med er av, skriv gärna en kommentar, maila och berätta eller vad som =)

SKAFFA BARN PÅ EGEN HAND

Förra söndagen släppte vi avsnittet med Josefin som för 4 år sedan åkte till Danmark för att inseminera sig och på egen hand skaffa barn. Idag har hon lille Abbe, 3,5 år. Hon berättar om beslutet som var omöjligt att ta, det var bara att låta sig föras framåt och att hon en dag fann sig själv stående i Danmark, på kliniken och det blev gjort.

Ett av våra mest intressanta samtal, tycker jag, vilket kanske beror på att jag själv gick i de tankarna som singel. Jag är otroligt barnkär och ibland undrade jag om det faktiskt var så att jag hellre ville ha barn än att finna mannen i mitt liv, haha.

Jag ville bli kär och skaffa familj men skulle det inte hända så tror jag att jag skaffat en alternativ familj för mig själv. Nu träffade jag Eric för 1,5 år sedan och förhoppningsvis bildar vi familj i framtiden. Men redan som 26-27-åring funderade jag på det där med att skaffa barn själv och hade tankar på Danmark, klinik och inseminering. Jag tycker det är fantastiskt att en inte behöver jaga kärleken för att få barn, utan att det finns andra möjligheter.

Har ni lyssnat på avsnittet?

DEJTINGTIPS FRÅN POPULÄRASTE TJEJEN I NEW YORK

Hittade en artikel om New Yorks populäraste tjej, om en ser till dejting på nätet. På tre månader har Lauren Urasek fått 15 000 förfrågningar på nätet och nu ger hon vidare råden till andra som dejtar på nätet. Hon har skrivit en bok om dejtingtips som heter Popular och titeln kommer utifrån hur hon ser sig själv på nätet, det vill säga populär. Ett av tipsen hon ger är att visa många olika sidor av sig själv, kanske inte endast den äventyrliga som de flesta killar gärna visar upp utan kanske också visa upp den sida av dig som samlar på frimärke, som kontrast till den äventyrliga..

I USA är det så mycket som ett par av 3 som träffas via nätet. Det är ju ändå helt sjukt hur vanligt det faktiskt är idag att träffas på nätet. Precis som vi pratat om i många avsnitt av podden, samt skrivit här på bloggen, så poängterar även Lauren att det stora utbudet gör att en måste filtrera bort många, en blir cynisk samt att en inte ger människor så mycket tid i jakten på nästa partnern. Så det är både på gott och ont som internetdejting har tagit världen med storm.

Motpolen till Lauren som tror på nätdejting är Lisa Clampitt, ett självutnämnt proffs inom nätdejting. Hon arbetar som äktenskapsmäklare och på rika kunders uppdrag letar hon upp passande partners åt sina klienter. Hon tror inte alls på nätdejting utan säger att det gör folk hårdare och mer förvirrade. Lite roligt att en kallar sig själv nätdejtingproffs men avskyr konceptet kan jag tycka…

Oavsett vad folk tycker och tänker så är nätdejting en het potatis och jag tror inte det kommer gå tillbaka till det vanliga, snarare tvärtom, det kommer bli det mest vanliga sättet att träffas på i framtiden.

Vad tror ni?

TA SOCIALT ANSVAR PÅ EN DEJT

Morgonpasset i P3 bjuder ju in gäster kl 08.00 varje morgon och för er som lyssnar varje morgon, så hörde ni kanske avsnittet om kallprat som sändes förra tisdagen. De pratade just om kallprat mellan människor, hur en bör bete sig, hur en kan hitta saker att prata om när situationer uppstår mellan främlingar. Psykologen som var där och pratade om detta fenomen, Jenny Jägerfeld, menade på att folk tar olika mycket socialt ansvar i dessa kallpratssituationer, men att det självklart ligger på båda individer inblandade. Om den ena ställer en fråga är det upp till den andra att inte bara svara ja eller nej utan hjälpa till att utveckla samtalet som nu uppstått uifrån frågan som ställdes.

Vilket direkt fick mig att tänka på dejting och vem som tar socialt ansvar på en dejt? Jag upplever att av de 119 dejter (men typ haha) jag gick på, så var det jag som tog ansvaret på 115 av dem. Det bestämdes dejt, tid och plats och när vi båda dök upp var det jag som fick dra lasset av kallprat, ställa frågor och få igång konversationer. Det var ytterst få gånger jag kände att jag kunde slappna av, kanske fundera lite över mina svar, iom att det aldrig kom några frågor från motparten. Varför skulle det ligga på mig, undrade jag, att dra kallpratet som skulle leda oss in på härliga diskussioner?

På de värsta dejterna var det som en anställningsintervju där endast jag ställde frågor och fick dra ur dejten vad han tyckte och tänkte. Ofta lämnade jag dejten och funderade på om han ens hade frågat mig något, satt igång någon form av diskussion eller dylikt. Ibland ifrågasatte jag mig själv och undrade om det kanske var så att jag pratade för mycket, inte lät de få en syl i vädret men när kommande dejt genomleds av en timme awkward tystnad insåg att jag så inte var fallet. Killarna jag gick på dejt med tog helt enkelt  inte socialt ansvar för kallpratandet eller igångsättandet av diskussioner.

Jag tycker helt klart att kallprat och att ta ansvar för att hjälpa till i tysta situationer som ibland uppstår ligger på de individer som är inblandade, inte bara den ena parten, det ska vara en självklarhet. Sen, om en upplever sig själv som väldigt blyg och ha svårt för sådana här situationer så gäller det att öva sig, prova sig fram eller helt enkelt bara erkänna sig blyg! Säg, oj nu blev det tyst här, haha tänk att det ska vara så svårt ändå, och så vidare… Våga visa dig ödmjuk inför situationen. Jag lovar, 9 av 10 gånger kommer du längre på det än när du står där tyst och säger absolut ingenting.

Är du en person som tar socialt ansvar på en dejt eller överlåter du det på motparten?

SOMMARDEJTING

Herregud vad mycket människor det helt plötsligt dykt upp! Solen drar oss alla ut från våra lyor och vi visar upp oss på uteserveringar, stränder och kajer. Sommaren är så underbart härlig och det är en fantastiskt härlig tid för dejting. Jag kan tänka mig att det är en stor andel människor som aktiverar Tinder och Happn i detta nu för att prova lyckan i dejtingsvängen, eller vad tror ni?

2014 var min sista sommar som singel, vad jag vet nu, och jag kommer ihåg att jag kände mig ändå rätt pepp för dejtandet. Jag aktiverade Tinder, och signade upp mig på, kan det ha varit Match? Jag såg fram emot att få gå på dejter och sitta på uteserveringar med mitt rosévin…
IMG_1798
Tji fick jag, för det var inte riktigt någon jag kände det där lilla extra för, någon jag fick igång en riktigt rolig konversation med, så det blev aldrig någon dejt där den sommaren. Ialla fall inte från dejtingapparna. Däremot träffade jag och mina tjejer en hel del killar ute och det gick ju lika bra det.

En kanske inte behöver apparna på sommaren för då är alla ställen som ett skyltfönster av härliga och fina människor att välja och vraka mellan =)
Vad säger ni som är ute och dejtar just nu? Förlitar ni er på apparna eller kör ni live versionen och haffar en snubbe/donna på uteserveringen?

BE INTE OM URSÄKT FÖR DIG SJÄLV

Häromkvällen läste jag en recension om Beyoncés pågående turné, The Formation Tour, som just nu rullar i staterna och som kommer till Stockholm den 26e juli, hur många av våra läsare ska gå????

Det som fångade mitt öga var hur journalisten beskrev Beyoncé som en kvinna som aldrig ber om ursäkt för sig själv, som aldrig ber om ursäkt för den hon är. Hon intar scenen som den chef hon är, som den fantastiska människa hon är, som den coola, tuffa, självsäkra kvinna hon är. Och det slår mig när jag läser texten att det är något en ju bör applicera på sitt dejtingliv.

Många gånger slår vi knut på oss för att den andre parten ska tycka om oss, ska se en person de vill vara med, få sin vilja igenom. Vi vänder ut och in på oss för att vara folk till lags, för att vara de sociala normerna till lags, och vi porträtterar oss så som vi vet folk ”faller” för… eller gör de egentligen det?
I avsnitt 55 pratade vi om dejtingprofiler, texter och bilder och 90% av alla dejtande killar beskriver sig som SOCIALA, SPONTANA och ROLIGA killar. Det är det vi har lärt oss att tjejer tydligen vill ha, vi vill hitta en rolig kille som tar oss på äventyr på Mount Everest och gör det SPONTANT på andra dejten. Vi tjejer porträtterar oss på vårt sätt, de killar jag pratat med säger att 90% av tjejerna har plutmunnar, älskar mode, träning och sallad och drinkar på balkongen. Men är det så vi är? Nej.

Det är här jag tänker på Beyoncé och hur hon inte BER OM URSÄKT FÖR HUR HON ÄR. Något vi alla borde efterfölja. Varför ska vi be om ursäkt för hur vi är egentligen? Varför är vi inte i dejtingprofilen som vi är i verkligheten?
Jag tänker på de saker jag märker folk rynkar pannan åt när jag beskriver mig själv.  Att jag i princip ENDAST lyssnar på Beyoncé (inte så kulturellt och rätt, det är väl Håkan Hellström en ska ratta in i lurarna?), att jag inte kan laga mat, eller ens tycker det är kul (för det är väl också något vi alla borde gilla och göra enligt normen?) att jag inte tackar nej till tårta/bullar/godis på eftermiddagsfikat för att slipa på formen (för det ska väl alla vilja/göra?)

Varför ska vi be om ursäkt för oss om vi vill vara som vi är? Om inte Beyoncé gör det, varför ska vi? (Om vi alla såg Bey som vår guru skulle kanske världen vara en bättre värld hävdar jag:P)

Jag kände mig så inspirerad efter artikeln, att jag satte mig ner och tänkte igenom mig själv. Hur jag är, hur jag agerar, tänker och lever mitt liv. Och jag tänkte vidare att jag måste sluta be om ursäkt. Sluta be om ursäkt för hur mitt agerande/tänkande och levande. Och hade jag nu haft en profil på Tinder/Match/Mötesplatsen eller dylikt så hade jag ändrat den och skrivit det jag aldrig skrev förr, när jag var som mest inne i dejtingsvängen, att jag inte ber om ursäkt för att jag inte kan eller vill laga mat. Att jag inte ber om ursäkt för att jag inte väger exakt det en ska väga. Att jag inte ber om ursäkt för att jag inte vill prova på ny musik – för det är den jag människa JAG är och jag ber fanken i mig inte om ursäkt för det.

Är jag ute och snurrar eller vad säger ni? Finns det en generell känsla av att vi porträtterar oss som något annat än den person vi är och att vi borde sluta göra det och sluta be om ursäkt för att vi inte är som normen utan helt jävla fantastiska som vi är?
BEYBEY