sårbar
-1
archive,tag,tag-sarbar,tag-1058,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

SVIKEN – Del 3

3 månader efter att jag totalt brutit kontakten med honom hade jag fortfarande inte hört något från honom. Ibland fick jag för mig att något allvarligt hade hänt och det var därför han aldrig dykt upp. En bilolycka, eller att han låg i koma. En letar ju anledningar så att det inte bara handlade om att han svek mig på värsta möjliga sätt….

6 månader gick och jag tänkte mindre och mindre på hela grejen och började glömma bort honom. Att glömma honom helt kommer jag nog aldrig att göra men han fanns inte i min dagliga tankeverksamhet som han hade varit de första tre – fyra månaderna…

Så en dag, 9 månader senare ringde han. Helt out of the blue. En torsdagkväll. Det regnade ute. Svart som natten och jag satt och kollade på någon serie som jag laddat hem och var inne på fjärde avsnittet. Jag hörde folk gå förbi lägenheten utanför fönstret. Mitt fönster vette mot innergården och det ofta folk som stod och rökte där och det gjorde mig alltid trygg att veta att folk fanns nära hela tiden.

Jag kommer så väl ihåg den kvällen för det var en sådan chock. Så oväntat. Så helt inte vad jag väntat mig av kvällen. Lyfte luren och svarade med en iskall stämma som jag behöll hela samtalet. Men inget han sa kunde få mig att glömma sveket. Och inget han någonsin säger, ifall han skulle försöka ringa igen, skulle få mig att glömma det värsta han någonsin gjort mot mig…