p3
-1
archive,tag,tag-p3,tag-696,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

TA SOCIALT ANSVAR PÅ EN DEJT

Morgonpasset i P3 bjuder ju in gäster kl 08.00 varje morgon och för er som lyssnar varje morgon, så hörde ni kanske avsnittet om kallprat som sändes förra tisdagen. De pratade just om kallprat mellan människor, hur en bör bete sig, hur en kan hitta saker att prata om när situationer uppstår mellan främlingar. Psykologen som var där och pratade om detta fenomen, Jenny Jägerfeld, menade på att folk tar olika mycket socialt ansvar i dessa kallpratssituationer, men att det självklart ligger på båda individer inblandade. Om den ena ställer en fråga är det upp till den andra att inte bara svara ja eller nej utan hjälpa till att utveckla samtalet som nu uppstått uifrån frågan som ställdes.

Vilket direkt fick mig att tänka på dejting och vem som tar socialt ansvar på en dejt? Jag upplever att av de 119 dejter (men typ haha) jag gick på, så var det jag som tog ansvaret på 115 av dem. Det bestämdes dejt, tid och plats och när vi båda dök upp var det jag som fick dra lasset av kallprat, ställa frågor och få igång konversationer. Det var ytterst få gånger jag kände att jag kunde slappna av, kanske fundera lite över mina svar, iom att det aldrig kom några frågor från motparten. Varför skulle det ligga på mig, undrade jag, att dra kallpratet som skulle leda oss in på härliga diskussioner?

På de värsta dejterna var det som en anställningsintervju där endast jag ställde frågor och fick dra ur dejten vad han tyckte och tänkte. Ofta lämnade jag dejten och funderade på om han ens hade frågat mig något, satt igång någon form av diskussion eller dylikt. Ibland ifrågasatte jag mig själv och undrade om det kanske var så att jag pratade för mycket, inte lät de få en syl i vädret men när kommande dejt genomleds av en timme awkward tystnad insåg att jag så inte var fallet. Killarna jag gick på dejt med tog helt enkelt  inte socialt ansvar för kallpratandet eller igångsättandet av diskussioner.

Jag tycker helt klart att kallprat och att ta ansvar för att hjälpa till i tysta situationer som ibland uppstår ligger på de individer som är inblandade, inte bara den ena parten, det ska vara en självklarhet. Sen, om en upplever sig själv som väldigt blyg och ha svårt för sådana här situationer så gäller det att öva sig, prova sig fram eller helt enkelt bara erkänna sig blyg! Säg, oj nu blev det tyst här, haha tänk att det ska vara så svårt ändå, och så vidare… Våga visa dig ödmjuk inför situationen. Jag lovar, 9 av 10 gånger kommer du längre på det än när du står där tyst och säger absolut ingenting.

Är du en person som tar socialt ansvar på en dejt eller överlåter du det på motparten?