ledsen
-1
archive,tag,tag-ledsen,tag-616,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

TINDER GÖR DIG INTE LYCKLIGARE…

För ett tag sedan satt jag och funderade över hur lycklig en blir över att nätdejta. Jag har själv varit där, samt ser vänner som dejtar via nätet som misströstar och tycker det är nedslående då och då. Att inte få napp, att inte få matchningar eller inte få till en dejt. En börjar ifrågasätta sitt utseende och kanske även ens personlighet, varför ingen fastnar för just mig? Och det kan en tycka inte ska vara tanken med nätdejting, eller hur?

Häromdagen hittade jag denna artikeln.

Utdrag:


”Studien undersökte 12 000 unga amerikaner och hur de såg på sig själva, sin egen kropp och relationer. Det visade sig då att de som använder Tinder mycket oftare hade en sämre självbild än de övriga. 

Studien visar att det kan vara skadligt för vår självkänsla att presentera sig själv som ett objekt som man kan svajpa. Det är dock inte självklart att det alltid är Tinder som orsakar den dåliga självkänslan, säger studiens medförfattare JessicaStrübel.”


Jag tror att det är bra att man tar pauser från nätdejting då och då. Raderar appen, glömmer bort allt vad det är och fokuserar på sig själv, sitt välmående och annat i livet. Vi hade en gäst i podden som berättade att hen inte fått en dejt på väldigt lång tid och var, med all rätt, rätt ledsen över detta. Och jag tänker att detta händer en del människor, att det går ett tag mellan dejterna. Och då är det viktigt att släppa taget om det som gör en ledsen.

Hur känner ni, kan ni känna er deppiga av nätdejtingen?


BLIR DU GLAD ELLER LEDSEN?

Ibland tycker jag att folk gör det så himla svårt för sig när det gäller att hitta en potentiell partner. Det är så mycket krav på egenskaper, utseende, jobb och personlighet. Egentligen finns det ju bara en fråga som är viktigt. Gör personen du träffar dig glad eller gör den dig ledsen?

Enligt mig innebär valet att leva resten av sitt liv [eller delar av det] med en person att denna människa måste ha en positiv inverkan på mitt liv. Alla ytliga attribut som utseende och jobb kommer definitivt förändras över tid. Man vet ju aldrig om någon får en livskris och byter karriär eller blir av med jobbet. Ens utseende kommer ändras med ålder vare sig en vill eller inte och att leva med någon vars störst fördel är att den är snygg känns inte hållbart. Det finns såklart många egenskaper som kan kännas viktiga men till syvendes och sist måste ändå känslan man får av en person vara viktigast. Att man känner glädje av att umgås och att relationen gör båda inblandade till bättre versioner av sig själva.

Jag har förstått på många människor som jag mött genom åren att det inte alls är självklart att man väljer att skapa en relation och familj med någon man blir just glad av. Folk prioriterar alla möjliga andra anledningar istället. Exempelvis att någon har bra med pengar, att någon är sjukt snygg, att någon har status osv. Med tanke på mångas val tänker jag ibland att det kanske inte är ett rimligt krav att den man lever med gör en glad. Jag vet inte vad som är bäst egentligen, vad tycker ni?