internet
-1
archive,tag,tag-internet,tag-167,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

GÄSTINLÄGG – INTERNETDEJTING

Vi har fått ännu ett gästinlägg och denna gång är det en tjej, som önskar vara anonym, som skriver.
Enjoy!

Internetdejting

Jag har slitit mitt hår länge nu. Ska jag göra det? Alla säger att jag är feg. ”Vad har du att förlora?” Mitt svar: Eh mycket.
Folk börjar skvallra. Jag är helt säker på att det kommer vara månadens newflash om det kommer ut att jag är singel.
”Men vet ni vad, xxx berättade att han sett xxx på ett dejting sida.”
”VA? Har HON gått med!? Där ser man, det trodde jag inte.”
Det är min värsta mardröm, jag vill inte vara offer för folks spekulationer om varför jag är singel och att jag måste blivit desperat som börjat internetdejta.  Sen är jag rädd för att jag inte ska träffa någon där men att killen som jag sen träffar i verkliga livet inte vill ha mig med tanke på att jag varit med på en dejtingsida. Han vill inte att det ska gå rykten om att hans framtida fru fläkt ut sig på internet till allmän beskådan. Men VEM har jag sett framför mig som min framtida man? Va? En engelsk lord? Nej, jag föddes inte på 1800-talet men ibland beter jag mig som det. 

Ok, det finns en anledning till. Jag är rädd för att bli sårad. Om jag ger mig ut i dejtingcirkusen finns risken för att jag faktiskt träffar någon som inte vill ha mig. Jag har sett vänner som gett sig in i leken men som inte tålt den. Om jag ser några fördelar? Ja det är klart!
Jag kanske faktiskt träffar någon att älska, krama, skratta med/åt, gråta med/på?, prata med, åka på semester med, skaffa hus och barn. Jag vill ha allt det där men frågan är om jag är villig att offra min integritet för det… Ja jag vet att det är 2015 och att alla dejtar på nätet, men inte en person som mig. Jag anser att jag är lite för fin för det helt enkelt. Tragiskt med sant. 

Men vet ni vad. De senast dagarna har jag insett hur riktig dum i huvudet jag är. Det är väl bara att göra det. Jag är fortfarande osäker på om jag gör rätt men jag ska göra det! 2015 får bli hösten då jag vågade slänga mig ut och berätta för världen att jag är singel. För det är så det känns, som om hela världen kommer stanna upp och skratta åt mig. Så tänker jag absolut inte när det kommer till andra, verkligen inte. Jag har många vänner som träffat sina respektive på nätet, gift sig och skaffat barn men av någon anledning är det annorlunda när det kommer till mig själv. Vilket är oerhört töntigt, jag vill ju träffa någon och  jag har bevisligen inte lyckats på andra sätt. Nu har jag bestämt mig, jag ska skärpa mig och bara göra det. Jag hatar det men nu kör jag.
untitled