gifta
-1
archive,tag,tag-gifta,tag-419,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

SKITLYCKLIG & GIFTA VID FÖRSTA ÖGONKASTET

Följer ni slaviskt ”Gifta vid första ögonkastet” som jag och Emelie gör? Igår kastade vi oss båda hemåt och slog på SVT. När jag ringde fick jag ett irriterat ”MITT I GIFTAS” när hon lyfte luren, haha! Jag ÄLSKAR denna serie. Kan inte ta på varför men att två främlingar gifter sig med varandra fascinerar mig. Det fascinerar och intresserar mig. Jag gillar Magnus men får inte riktigt ihop honom och Sofia. Det äldre paret, hon röker, han avskyr rökare. Hur tänkte experterna där? Micke och Louise stryker längs väggarna, långt bort från varann och verkar inte riktigt vara bekväma… Bara fyra avsnitt har visats och, olikt andra serier får man ju VÄNTA på varje avsnitt varje vecka, hur störigt!? Haha. Rekommenderar serien!

Sen fick jag tips om SKITLYCKLIG med Ellen Bergström. Orkade dock bara med ett avsnitt innan jag stängde av och kände att nej, jag är INTE målgrupp för detta, jag är för gammal. De vänder sig nog till någon i 20 års åldern kanske? Har ni sett? Tyckte ni?

FÖRLÅTA?

Som besatt lyssnar jag på Beyonces nya album och det står ju rätt klart att någon har gjort henne illa, förmodligen vår gode Jay -Z. Och kan till och med Jay Z vara otrogen mot allas vår Beyonce, vilken kvinna går då säker? Så tänker ialla fall jag. Albumet börjar med att hon är arg. Så väldigt väldigt arg. Men ju längre en lyssnar desto mindre arg blir hon, hon blir ledsen och någonstans innan sista låten förlåter hon och inser att de kommer klara det här, de kommer överleva och deras kärlek kommer överleva…

Hur mycket måste en älska för att förlåta otrohet? Jag funderar på om jag skulle förlåta min kille? Och jag går tillbaka i tankarna till tidigare killar. Som jag faktiskt förlät. Eller förlät och förlät, jag tog det bara.

Det är sommar, det är varmt och jag befinner mig i Paris. Jag har flyttat ner för att spendera sommaren med min käre fransman som jag träffat två år tidigare. Jag är så kär och tycker det ska bli helt fantastiskt att spendera en sommar i Paris med en kille jag tycker så mycket om. Det blir klart efter några veckor att jag inte är den enda tjej han tänkt spendera sommaren med. Jag märker små små förändringar och börjar så smått misstänka att när telefonen ringer så är det inte hans mamma varenda gång. Det är inte förrän jag springer på honom och henne på en nattklubb vilt hånglandes som jag får det bekräftat. Och det gör så ont, så ont. En vet någonstans inom sig att något inte står rätt till men vill inte se, vill inte tro. Där och då, som 21-åring förlät jag för kärleken kändes så stark och min självkänsla och min integritet och kärlek till mig kändes inte lika viktig. Tänk vad dum jag var! Hur kunde jag låta mig själv bli behandlad så? När det inte finns några barn, något som håller en ihop så starkt så finns det bara en utväg, tycker jag, och det är att gå. Direkt.

Jay-Z och Beyonce har barn ihop, det sätter såklart det i perspektiv. Det blir en annan sak då, men egentligen, ska en stanna med en otrogen man bara för barnens skull? Är det inte bättre att leva ensam med barnen? Hur känner ni i det här? Är jag orimlig i mina tankar?