ensamtid
-1
archive,tag,tag-ensamtid,tag-75,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

ENSAMHETEN

Jag har hört många singlar prata om ensamheten som dom känner. Vi har tänkt att prata om det i ett framtida avsnitt men jag vill bara skriva ner några tankar jag har om detta ämne. Jag har haft diskussioner med vänner och bekanta som kan få fullständig panik av att vara ensamma, om så bara för en kväll. Så många som hellre sover över hos kompisar än sover en kväll utan sin partner, som stannar kvar i giftiga relationer eller som hoppar in i relationer som inte är bra för att slippa ensamheten.

Jag vet att det för många är helt orimligt att det finns människor som faktiskt uppskattar ensamheten men jag är ett så kallat levande exempel på detta. Jag är en person som älskar min ensamhet. Jag behöver den för ladda mina batterier och hitta energi för att fortsätta leva mitt fantabulösa liv [höhö]. Jag skulle säga att i princip all min ensamhet är självvald. Och med självvald menar jag att dom tillfällena i livet där jag är ensam är tillfällen när jag aktivt valt att stanna hemma istället för att socialisera eller om jag gör något själv.

Jag förstår att jag är lyckligt lottad i det att jag har nära vänner och ett rikt liv utanför jobbet, att jag har valmöjligheten att antingen vara med folk eller inte. Men jag har även varit i situationer där jag är helt ny i nya städer. Då är inte alltid ensamheten självvald men trots att jag inte känner en endaste människa känner jag mig väldigt sällan just ensam. Jag vet inte om det beror på att jag som ensambarn har varit mycket ensam när jag växte upp och därför är van eller om det bara handlar om att jag trivs så sjukt bra i mitt egna sällskap=)

Det jag tror folk ofta tycker är jobbigt med ensamheten är att den inte är självvald. Vid tillfällen när man inget hellre vill än att hitta på saker och snickesnacka med folk men så finns det ingen där att snickesnacka med. Jag vet inte om det alltid blir bättre av att ha en partner då man kan vara väldigt ensam i en relation också men har man en partner blir det såklart mindre dötid i vardagen. Jag tror i alla fall att det skulle vara nyttigt för alla människor att lära sig att ha lite ensamtid utan att få panik. Jag tror nämligen att om man tar man sig tid att lära känna sig själv och lära sig tycka om sitt eget sällskap blir man aldrig riktigt ensam.

Hur resonerar ni kring ensamhet? Tycker ni om den eller inte?