ensam
-1
archive,tag,tag-ensam,tag-76,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,no_animation_on_touch,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

OFRIVILLIG ENSAMHET

img_5989

Läste i ett nummer av Amelia om Soraya, ni vet hon på TV4s Nyheter, och om hennes träff med mannen i sitt liv. Hon var 32 när hon träffade honom. Den artikeln gav Emelie (som skrivit kommentaren nedan) hopp om att hon också en dag ska få träffa den där rätta mannen. Jag känner igen mig rätt mycket i Emelie och det hon skriver. Jag tänkte också så runt 30, att ja nu snart fyller jag 30, snart fyller jag 31. Då kommer jag kanske vara 31 när jag träffar honom…..sen gick hela året och jag fyllde 32 och jag tänkte samma sak där…kommer jag vara 32 när jag träffar honom?

Den här ofrivilliga ensamheten som många människor lever i pratas det inte vidare mycket om. Precis som vi inte pratar om missfall eller ofrivillig barnlöshet. Det känns så oerhört tabulagt. Men egentligen, är det så farligt att säga att en är ofrivilligt ensam?

Jag tror inte heller att en konstant är ofrivilligt ensam, utan jag tror snarare att det är i perioder eller i vissa tydliga moments en upplever sig vara ofrivilligt ensam. Som söndagar när de flesta som lever i parrelationer gosar ner sig i soffan och bara är tillsammans. Eller vid tillställningar och en kommer själv och det märks så tydligt att man är just själv, då kan jag tänka mig att den där känslan av ofrivillig ensamhet slår till. Eller när man ska fira högtider eller åka på semester.

Jag tror precis som Emelie skriver att det faktiskt är ett vanligare fenomen än man tror och att vi borde prata om det mer. Vi kan ju aldrig komma längre i något om vi inte pratar om det, eller hur?

Vad säger ni om ofrivillig ensamhet?

ALLA DESSA ÅSIKTER OM ENSAMBARN

Nu är det så här. Jag har vuxit upp som ensambarn. Ett faktum som jag inte funderat särskilt mycket på fören på senaste. Framförallt nu när jag varit på dejt med personer som jag i vanliga fall inte skulle hänga med.

*Person som jag varit på en dejt med*

– Så du är eeeennnssssaaaammmmbbaaarrrrn. Det vet man ju hur dom är.

Jasså? Vet man hur dom är? Hur är ensambarn? Är detta alltså en kunskap som är allmänt känd och som jag som ensambarn har missat?

Som jag tolkar det verkar folk tycka att ensambarn är självupptagna, bortskämda och vill ha all uppmärksamhet. Ligger det någon sanning i detta? Ja, jag vet inte? Det måste ju vara olika från person till person som det är med allt annat? Jag upplever inte mig själv som varken självupptagen [kanske ibland höhö], bortskämd eller att jag vill ha all uppmärksamhet. Det jag däremot kan se är att jag har ett stort behov av ensamtid vilket säkert är en direkt konsekvens av att jag spenderat mycket tid ensam som barn. Sen är det såklart så att jag har vant mig vid att jag gör som jag vill i och med att jag inte hade nått syskon som jag behövde anpassa mig till och att jag levt som singel länge. Dock är jag en vuxen människa som har förutsättningar för att anpassa mig [chocker].

Personligen tycker jag att det är rätt oförskämt av folk att dra sådana slutsatser sådär fem minuter efter att man har träffats. Jag skulle inte säga till någon att ”man vet hur dom är” baserat på var dom är i syskonskaran, vilken stad dom kommer ifrån eller om deras föräldrar är frånskilda osv. Kanske är jag överkänslig för att jag tar åt mig eller vad tycker ni?

TVÅSAMHETSNORMEN VS SINGELLIVET

Det finns en artikel på SVD som jag har återkommit till vid ett flertal tillfällen. Terese Petersson och Ursula Kaliszewska genomförde en en studie av singlars förhållande till tvåsamhetsnormen, det vill säga föreställningen om det heterosexuella paret som den normala och ideala mänskliga enheten. Dom intervjuade sex ensamstående kvinnor mellan 26-33, artikeln är ifrån 2003 men som jag förstår det gjordes undersökningen 2002. Ni kan läsa hela artikeln här.

Det som slår mig är att trots att detta är rätt länge sedan känner jag igen mig så himla mycket i det dom säger. Tiden har gått men ingenting verkar ha förändrats. Jag ska ge er några exempel.

”Men trots att singlarna alltså personligen var nöjda med sina livssituationer, påverkades de av den starka tvåsamhetsnormen.

”Eftersom tvåsamhetsnormen är så värderande, fick singlarna kämpa för att se sina liv som värdefulla. Även om de på ett intellektuellt plan kunde inse att det handlade om förlegade ideal, så påverkades de känslomässigt av den osynliga norm som säger att en traditionell parrelation är den bästa livsformen, säger Terese Petersson.”

– Jag påverkas något så OERHÖRT av tvåsamhetsnormen. Hur mycket jag än försöker att inte påverkas av människors uttalade och ickeuttalade åsikter om att jag är singel är det helt omöjligt. Som det står ovan kan man ju förstå att det är ett förlegat/gammalt ideal som lever kvar men det hjälper ju inte.

”En annan singel hade blivit ifrågasatt när hon ville renovera sin lägenhet. Vad var det för mening med att satsa tid och pengar på en bostad som hon ändå bara bodde ensam i”.


– Nu har jag inga planer på att renovera men däremot funderar jag på att flytta till en större lägenhet. Jag har hört från flera håll, både från andra singlar och folk i parrelationer att det är onödigt. Att det är bättre att jag väntar med att flytta till större tills jag ”träffar någon”.

”Parrelationen är också en viktig vuxenmarkör. Två amerikanska familjeterapeuter som arbetat mycket med ensamstående, menar att det inom den västerländska kulturen är vanligt att betrakta giftermål och familjebildning som det enda legitima steget in i vuxenvärlden.”


– Jamen detta är så sant. Det är EXAKT så. Trots att jag är en fullvuxen kompetent människa med jobb, lägenhet och vuxna åtaganden är jag inte riktigt inkluderad bland alla vuxna seriösa människorna. Nu hamnar jag inte vid barnbordet på kalas men det är banne mig inte långt ifrån. Man vet lixom inte VAR MAN SKA GÖRA AV SINGELMÄNNISKAN.

”En tjej skulle exempelvis gå på en klassträff och där visste hon att det fanns många som levde i traditionella parförhållanden. Trots att hon hade uppnått en massa saker i sitt liv som hon var stolt över, kände hon att hon skulle få svårt att hävda sin livssituation på ett positivt sätt inför de gamla klasskamraterna”.


– Nu ska jag inte på några klassträffar men SOM jag håller med. I mötet med gamla bekantisar [OBS ej vänner] från förr är det extra tydligt. Jag kan ha framgångar på alla möjliga plan i livet men allting förminskas ner till ” jamen har du träffat någon då?” eller ”men du har inte fått några barn?”.

Känner ni igen er i någon av dessa punkter eller något annat ifrån artikeln?

SOLSKENSHISTORIA

En av mina favoritsidor på nätet är XONECOLE. En sida där de lyfter kvinnor och alla våra tankar och funderingar kring livet. För några dagar sen dök det upp en solskenshistoria signerad Tinder och jag ville gärna dela med mig av den till er. Med tanke på att vi fick ett mail från en tjej som upplevde alla dejtingappar, speciellt Tinder som oseriösa så vill jag lyfta en historia där det faktiskt blev mer än en het natt.
online-datingHon hade precis fått reda på att killen hon dejtade var gift. Och hade en flickvän vid sidan om. Hon var alltså den tredje tjejen han träffade. Med ett krossat hjärta bestämde hon sig för att flytta till en annan stad där hon hade erbjudits ett jobb. En kväll, ute på stan med sina vänner, började de tjata om att hon borde gå vidare, börja dejta och kanske prova nätdejting?
Vilket hon till en början var otroligt skeptiskt till men bestämde sig för att ge det en chans. Hon gjorde som alla gör på Tinder, swipar höger, swipar vänster, unmatchade några och snackade med några. En av killarna som kom upp såg riktigt bra ut, och de fick kontakt. De skrev med varann i flera flera timmar innan han till slut bad om hennes nummer. Han ringed och de pratade i flera timmar. Hon ville aldrig sluta prata och längtade redan tills nästa gång de kunde få prata med varann. Han meddelade att han nästa dag skulle till hennes stad på besök och önskade att få träffa henne….

Vill ni läsa resten av historian, hittar ni den här.
Tinder

JAG ÄR JU I ALLAFALL INTE ENSAM

I avsnitt 37 av Singelpodden pratade vi lite om det här med personer som hellre träffar någon lite på sidan av som inte känns hundra procent rätt än att leva livet helt ensam. Jag har haft flera personer i min närhet som inte lever i relationer men som träffar någon utan att det är seriöst under en längre period. Resonemanget är ofta att dom hellre har det så än att vara helt ensamma.

ensam

Personligen har jag aldrig riktigt förstått det resonemanget. Antingen får det vara på riktigt eller så får det inte vara alls. Jag vill inte lägga ner en massa tid och energi på en relation med en person som jag redan vet att jag inte har någon framtid med. Skulle det vara så att jag träffar en person under en längre period beror det ju på att jag ser något hos den som jag gillar och jag kan för mitt liv inte förmå mig att träffa personer som jag inte känner något för. Jag tror också att om jag har någon slags substitutrelation med en person så kommer det hindra mig att faktiskt träffa någon som jag kan ha en seriös relation med. Oavsett hur casual en relation är, är det ju ändå så att den personen betyder något på något plan och jag tror att detta påverkar hur öppen man är för andra människor. Alltså träffar man någon på sidan av tror jag att man missar andra personer som galopperar förbi i livet för att ens tankar tills viss del är hos personen på sidan av.

Vad tycker ni om detta? Har ni någon ni träffar lite på sidan av men som det aldrig blir något med och tror ni det påverkar ert dejtande i övrigt?

/Emelie

ENSAM PÅ JULAFTON

Ensam på Julafton

Som vi pratar om i avsnitt 36 av Singelpodden är det många som känner sig ensamma under julhelgen. För dig som känner dig ensam på julafton så har vi en del tips som vi listar nedan, några är med i avsnittet och några är nya.

  • Kolla in forum som till exempel Meal Sharing eller Meetup för att se om det finns någon som ordnar någon aktivitet i din närhet.
  • Gå till en kyrka nära dig. Många församlingar har öppet hus under julhelgen och vissa församlingar anordnar julfirande. Ni kan läsa mer om det här.
  • Röda Korset har verksamhet på vissa ställen under julen. Kolla på Röda Korsets hemsida om det finns något på din hemort.
  • Bor du i Stockholm har flera olika samfund och organisationer gått ihop och anordnar ”Jul i gemenskap” i Immanuelskyrkan. Läs mer om det här.
  • Googla på alternativa julfiranden, ensam på jul eller fira julafton ensam så kommer det upp en del initiativ runt om i Sverige. Bland annat om Emin som fixar julbord i Hässleholm som ni kan läsa om här.
  • Det finns olika stadsmissioner  runt om i Sverige och flera av dom anordnar aktiviteter under julhelgen. Sök på stadsmissionen på Google så ser ni om det finns någon sådan verksamhet där du bor.

Och för er som absolut inte vill ut och träffa folk.

  • Gör det mysigt hemma! Fixa nån god mat/gotte, läs en bok eller kolla på någon bra serie eller film som du velat titta på länge.
  • Gör något aktivt. Ta en promenad, ut och spring eller gå till gymmet. Det är alltid skönt att röra på sig och som ni vet frigörs endorfiner vid fysisk aktivitet och det gör att man mår bra.
  • Lyssna på poddar! [alla är länkade till Itunes men finns på dom flesta podcastspelarna]. Jag har många favoriter och förutom Singelpodden som ni såklart ska lyssna på kan jag rekommendera;Nördigt – En podcast om spel, serier, comics och TV.This American Life – En amerikansk podcast som tar upp alla möjliga olika ämnen.

    Ofiltrerat – Sofia Sjöström aka PtFia intervjuar olika bloggprofiler om deras verklighet.

    Värvet – Kristoffer Triumf intervjuar massa olika svenska personer. Alltifrån kändisar till författare.

    P3 Dokumentär och P1 Dokumentär – Det finns massor av välproducerade och intressanta dokumentärer att lyssna på.

  • Försök göra något som du själv tycker om. Om det är att spela TV-spel, sticka, måla eller kolla på knasiga klipp på Youtube spelar ingen roll. Livet känns alltid härligare om en gör sånt som man gillar.

Det finns säkert många av er där ute som har fler tips på vad man kan göra. Lämna gärna en kommentar så kan ni kanske ge varandra inspiration och tips.

Om du av någon anledning har det riktigt tungt under julhelgen finns det en del ställen dit du kan vända dig för att prata med någon, nedan är det länkat till lite olika ställen för alla åldrar.

Oavsett hur ni firar jul önskar vi på Singelpodden er en riktigt God Jul!

/Emelie

DEJTING SITE GUIDE

Jag började med internetdejting 2009. Fram tills förra året när jag träffade Eric via Tinder hann jag prova en hel del olika dejtingsiter och appar, och fick gå på åtskilliga dejter. Internetdejting ÄR otroligt stort just nu och de flesta singlar har provat på någon form av internetdejting. Jag är säker på att det finns en hel del människor ute i vårt samhälle som precis blivit singlar på nytt, som kanske skilt sig, som kanske varit singlar ett tag och nu är sugna på att träffa en ny partner. Hur väljer en då vilken site en ska prova? Vad passar just dig när du vill träffa en partner?

Match.com
Den första siten jag provade var match.com. Jag skulle säga att Match är en väldigt seriös sajt. Det kostar först och främst pengar och den kräver en hel del av individen. Du behöver fylla i en hel del kriterier. Vem du är, vad du söker, vad du tycker om, vad du inte tycker om, hur en framtida önskepartner ser ut, vad du önskar att hen ska ha för intressen osv. Till en början var det ganska roligt att fylla i alla dessa och sen få förslag på killar som skulle passa mig. Men det är inte alltid Match tar fram de killar som matchar en, och en ska också komma ihåg att alla inte har självinsikt nog att fylla den rätta profilen av sig själv.
Jag gick på 5 olika dejter med två olika killar. De var trevliga, normala killar men vi klickade aldrig. Detta var på den tiden då jag bodde i Skåne. Någon månad efter att jag joinat match flyttade jag till Stockholm och tog en paus från dejtandet.

Mötesplatsen
Påminner om Match, men har en högre medelålder. Är du mellan 40 och 75 är denna sajt mer för dig. När jag provade den kände jag mig för ung och lämnade sajten rätt fort. Kanske var det utformande av sajten som gav det intrycket, men den kändes inte ny, inte spännande och därför kanske människorna inte heller kändes så?

Zoosk
2011 var året och jag hade tröttnat lite på Stockholms uteliv och kände ändå att jag ville fortsätta dejta så jag joinade Zoosk.
Det var en ny sajt som verkade ha en speciell känsla och ganska snabbt fick jag kontakt med en kille. Tyvärr hade Zoosk väldigt mycket konstiga medlemmar, det var mycket konstiga förslag och män som sa skumma saker och när jag började dejta denna kille lämnade jag snabbt sajten. Skulle inte rekommendera den. Inte alls faktiskt.

Happy Pancake
Killen jag dejtade från Zoosk visade sig vara allt annat än bra. Precis som sajten. Rekommenderar verkligen inte den. Som ni nog förstått. När jag samlat ihop mig tillräckligt för att orka ge mig ut igen hoppade jag in på just Happy Pancake. Inte heller ett bra beslut. Inser nu att under 2011/2012 tog jag många dåliga beslut, haha. men Zoosk likt HP drar till sog otroligt mycket konstiga människor, suspekta människor en inte vill hänga med och sessionen blev kort på HP.

Badoo
Ungefär samtidigt som jag härjade runt på HP dök Badoo upp. Tinders föregångare skulle jag säga och en otroligt populär app i början. Den angav hur nära personen du chattade med var och du kunde utifrån det mötas upp om ni var nära. Men då du kunde vara anonym och inte behövde identifiera dig på något sätt drog även denna sajt till sig slödder och sjukt konstiga människor. Är en ute efter att träffa trevliga och snälla killar orkar en inte med alla konstiga sexförslag och oförskämda människor som kallar en både det ena och det andra. Man ledsnar.

Tinder
Inte långt efter Badoo kom Tinder och Tinder har kommit att bli en av de absolut största, som ni säkert läst. Jag hade en kort session på Tinder i januari 2013 men hjärtat var inte riktigt med och jag lade ner ganska fort. Men sen i slutet av 2014 blev jag återigen medlem och denna gång swipade jag höger på E. Jag skulle rekommendera Tinder, även om de flesta ser det som en liggapp nu förtiden så tror jag absolut att det går att träffa kärleken där, det gäller att kolla noga på bilderna, ge folk en chans och våga se utanför sina vanliga ramar.

Efter allt dejtande, efter allt registrerande på olika sajter så ser jag tillbaka på mina dejtingår som roliga och spännande. Så många olika människor jag träffat och mött. En del härliga och spännande, en del mindre roliga men alltigenom har det varit skoj att dejta, skoj att våga sig ut och lära sig om mig själv och andra. Går du i tankarna att börja dejta skulle jag råda dig att prova lite oliak sajter för att hitta den som passar dig, det kan ta en liten stund innan man hittar rätt men en sak är säker, det finns sajter för alla. Både jag och Emelie har tidigare bloggat om andra sajter, ni hittar inläggen här, här, här, här, här eller här.

karlekbild lånad här

LIFE HACKS – TIPS SOM UNDERLÄTTAR SINGELLIVET

enhanced-buzz-837-1372445849-1

När man lever ensam är det inte alltid helt lätt att hantera dom praktiska sakerna i livet. Det är jobbigt att flytta på tunga saker, klia sig på ryggen just där en inte når, få tag på saker som är högt uppe (för oss som är korta) osv. Jag har själv inte jättemånga kvicka lösningar på saker men envisheten som jag besitter brukar göra att jag löser saker, även om det inte alltid är så smidigt eller går så fort. Dock funderar jag rätt mycket på saker som skulle underlätta livet för folk som lever i ensamhushåll i allmänhet. Trots allt funderande kommer jag inte fram till så värst mycket men några tips som jag kan bidra med är;

  • Få på sig klänningar som har dragkedja i ryggen–> knyt ett långt snöre i dragkedjan och dra upp dragkedjan med hjälp av snöret.
  • När det attackkliar på ryggen–> klia mot en valfri dörrkarm ungefär som Baloo. (förslagsvis INTE bland andra människor för jag har förstått att det inte alltid är socialt accepterar bahaha!).
  • Flytta på tunga möbler –> om det går att få in en filt/lakan under den tunga möbeln eller vad det är som ska flyttas går det att dra istället för att lyfta.

Min lista är i ärlighetens namn rätt skral men det GÖR INGET för Peggy Wang på Buzzfeed har satt ihop en lista med hela 24 punkter på saker en kan göra för att underlätta livet som ni kan ta del av här. Vi har en gemensam punkt (klänningen) men hon har listat en hel drös med andra grejer. Vissa saker skulle jag kunna testa och vissa saker är helt ointressanta för mig men ni kanske får lite inspiration!

Om ni själva har ett tips eller två, lämna en kommentar nedan så kan vi lära oss av varandra!

/Emelie

 

GÄSTINLÄGG – ENDA SINGELN KVAR

Vi efterfrågade gästbloggare och har fått in några inlägg som vi tänkte publicera framöver. Först ut är från en kille, som önskar vara anonym, som skriver om att vara enda singeln kvar.

Enda singeln kvar

För några år sedan var alla grabbarna i gänget singlar. Det verkade som ingen vantrivdes med att vara det, snarare tvärtom. Vi åkte runt vårt avlånga land och  träffade tjejer i stort sett varje helg.  Det kunde vara någon i gruppen som hade skrivit med någon tjej på nätet, från exempelvis Malmö, och helt plötsligt gjorde vi en hel helg nere i Malmö.
Att träffa nya tjejer var dock inte problemet, problemet var att träffa rätt tjej.
Åren gick och allt fler grabbar i gänget skaffade flickvän. En efter en lämnade sitt smått stökiga singelliv efter sig, alla utom jag.
Till slut var jag den enda singeln kvar, förvisso bara i vår lilla grupp om 8 killar, men där och då kändes det som jag vore enda singeln kvar på hela jorden.
Under åren hade känslan av att träffa den rätta krupit fram mer och mer, men det hände liksom aldrig.
Kanske vad det för att jag var rädd för att vara själv, eftersom jag alltid hade haft mina kompisar vid min sida.
Men eftersom alla mina kompisar nu hade lämnat singellivet bakom sig kände jag mig väldigt obekväm. Mitt singelliv som jag förr trivts så bra med hade nu bytts ut till ett ångestladdat, nästan desperat och stressigt liv.
Då gjorde jag något som ändrade min syn på att vara singel.
Jag gjorde en resa, bokade en weekendresa till London, åkte dit helt själv och spenderade helgen där med att göra saker som bara jag trivdes med.
Gick på fotboll, gick runt på stan och shoppade, gick till dom restaurangerna  jag ville osv. Jag tvingade mig själv att vara ensam och försöka njuta av det samtidigt. Första känslan var ju självklart att detta var lite konstigt, nästan läskigt, men allt eftersom så kändes det mer naturligt. Efter den helgen kände jag nästan direkt att min ångest hade minskat. Inte helt men jag hade tagit första steget till att trivas med att vara singel.
Att inte längre vara så beroende utav andra utan göra allt för min skull.
Det skulle ta ett tag till innan jag kunde rentav njuta av att vara för mig själv och uppskatta fördelarna med att vara singel. Men det här var början på en resa.
Vad vill jag ha sagt med det här?
Jo att vara singel är inget fult, snarare tvärtom.
Jag tror det handlar om att acceptera situationen och leva i nuet med sig själv.
För känner du dig bekväm med den du är och det liv du lever så stärker du ditt inre.
IMG_6430
Loving life, drinking beer 🙂

ENSAMHETEN

Jag har hört många singlar prata om ensamheten som dom känner. Vi har tänkt att prata om det i ett framtida avsnitt men jag vill bara skriva ner några tankar jag har om detta ämne. Jag har haft diskussioner med vänner och bekanta som kan få fullständig panik av att vara ensamma, om så bara för en kväll. Så många som hellre sover över hos kompisar än sover en kväll utan sin partner, som stannar kvar i giftiga relationer eller som hoppar in i relationer som inte är bra för att slippa ensamheten.

Jag vet att det för många är helt orimligt att det finns människor som faktiskt uppskattar ensamheten men jag är ett så kallat levande exempel på detta. Jag är en person som älskar min ensamhet. Jag behöver den för ladda mina batterier och hitta energi för att fortsätta leva mitt fantabulösa liv [höhö]. Jag skulle säga att i princip all min ensamhet är självvald. Och med självvald menar jag att dom tillfällena i livet där jag är ensam är tillfällen när jag aktivt valt att stanna hemma istället för att socialisera eller om jag gör något själv.

Jag förstår att jag är lyckligt lottad i det att jag har nära vänner och ett rikt liv utanför jobbet, att jag har valmöjligheten att antingen vara med folk eller inte. Men jag har även varit i situationer där jag är helt ny i nya städer. Då är inte alltid ensamheten självvald men trots att jag inte känner en endaste människa känner jag mig väldigt sällan just ensam. Jag vet inte om det beror på att jag som ensambarn har varit mycket ensam när jag växte upp och därför är van eller om det bara handlar om att jag trivs så sjukt bra i mitt egna sällskap=)

Det jag tror folk ofta tycker är jobbigt med ensamheten är att den inte är självvald. Vid tillfällen när man inget hellre vill än att hitta på saker och snickesnacka med folk men så finns det ingen där att snickesnacka med. Jag vet inte om det alltid blir bättre av att ha en partner då man kan vara väldigt ensam i en relation också men har man en partner blir det såklart mindre dötid i vardagen. Jag tror i alla fall att det skulle vara nyttigt för alla människor att lära sig att ha lite ensamtid utan att få panik. Jag tror nämligen att om man tar man sig tid att lära känna sig själv och lära sig tycka om sitt eget sällskap blir man aldrig riktigt ensam.

Hur resonerar ni kring ensamhet? Tycker ni om den eller inte?