TA SOCIALT ANSVAR PÅ EN DEJT
2045
post-template-default,single,single-post,postid-2045,single-format-standard,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,no_animation_on_touch,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

TA SOCIALT ANSVAR PÅ EN DEJT

Morgonpasset i P3 bjuder ju in gäster kl 08.00 varje morgon och för er som lyssnar varje morgon, så hörde ni kanske avsnittet om kallprat som sändes förra tisdagen. De pratade just om kallprat mellan människor, hur en bör bete sig, hur en kan hitta saker att prata om när situationer uppstår mellan främlingar. Psykologen som var där och pratade om detta fenomen, Jenny Jägerfeld, menade på att folk tar olika mycket socialt ansvar i dessa kallpratssituationer, men att det självklart ligger på båda individer inblandade. Om den ena ställer en fråga är det upp till den andra att inte bara svara ja eller nej utan hjälpa till att utveckla samtalet som nu uppstått uifrån frågan som ställdes.

Vilket direkt fick mig att tänka på dejting och vem som tar socialt ansvar på en dejt? Jag upplever att av de 119 dejter (men typ haha) jag gick på, så var det jag som tog ansvaret på 115 av dem. Det bestämdes dejt, tid och plats och när vi båda dök upp var det jag som fick dra lasset av kallprat, ställa frågor och få igång konversationer. Det var ytterst få gånger jag kände att jag kunde slappna av, kanske fundera lite över mina svar, iom att det aldrig kom några frågor från motparten. Varför skulle det ligga på mig, undrade jag, att dra kallpratet som skulle leda oss in på härliga diskussioner?

På de värsta dejterna var det som en anställningsintervju där endast jag ställde frågor och fick dra ur dejten vad han tyckte och tänkte. Ofta lämnade jag dejten och funderade på om han ens hade frågat mig något, satt igång någon form av diskussion eller dylikt. Ibland ifrågasatte jag mig själv och undrade om det kanske var så att jag pratade för mycket, inte lät de få en syl i vädret men när kommande dejt genomleds av en timme awkward tystnad insåg att jag så inte var fallet. Killarna jag gick på dejt med tog helt enkelt  inte socialt ansvar för kallpratandet eller igångsättandet av diskussioner.

Jag tycker helt klart att kallprat och att ta ansvar för att hjälpa till i tysta situationer som ibland uppstår ligger på de individer som är inblandade, inte bara den ena parten, det ska vara en självklarhet. Sen, om en upplever sig själv som väldigt blyg och ha svårt för sådana här situationer så gäller det att öva sig, prova sig fram eller helt enkelt bara erkänna sig blyg! Säg, oj nu blev det tyst här, haha tänk att det ska vara så svårt ändå, och så vidare… Våga visa dig ödmjuk inför situationen. Jag lovar, 9 av 10 gånger kommer du längre på det än när du står där tyst och säger absolut ingenting.

Är du en person som tar socialt ansvar på en dejt eller överlåter du det på motparten?

10 Comments
  • Profilbild

    Snigel

    20 maj, 2016 at 15:33

    Jag har alltid tänkt att jag är så himla skillnad på att föra konversationen framåt med nya människor och speciellt på dejter men jag har nog aldrig upplevt att jag är den enda som tar det sociala ansvaret. Kanske att jag är den som tar det mesta ansvaret till en början men att det liksom flutit på därefter. Däremot kan jag uppleva att folk som tar kontakt med mig på Tinder är värdelösa på det sociala ansvaret, som att de tagit tillräckligt med ansvar genom att säga hej – sen kommer det inte mycket mer.

    • Profilbild

      SingelpoddenSanna

      20 maj, 2016 at 15:50

      Eller hur! Ett hej, och sen förväntar de sig att de kan luta sig tillbaka och bara chillad. Nej tack så jobbar vi inte =)=)

    • Profilbild

      Snigel

      20 maj, 2016 at 15:57

      *Skillad, ska det vara. Jag är SKILLAD på att föra konversationen framåt!

      • Profilbild

        SingelpoddenSanna

        20 maj, 2016 at 16:09

        Såklart! Tänkte nästan att du menade det =)

  • Profilbild

    Cee

    20 maj, 2016 at 07:50

    De flesta är ju ärliga och säger att ”jo lite nervös och brukar väl bli lite tyst kanske…” men jag känner också att om jag pladdar på och visar att det inte är så farligt slappnar de flesta ganska snart av och kommer ut ur sitt skal. Sen är det klart att inte alla gör det. En del klickar det bara inte alls med och då blir det ju lite krystat men då vet man ju att det ändå inte var någon ”match” mellan oss. Ut och dejta mer säger jag! Det är övning i socialt samspel och blir lättare för varje gång.

    • Profilbild

      Singelpodden

      20 maj, 2016 at 08:08

      Så sant som det är sagt! Övning ger färdighet!;-)

  • Profilbild

    Maria

    19 maj, 2016 at 14:23

    Nu är jag inte ute och dejtar (än), men jag känner exakt samma sak när jag äter lunch med vissa av mina extremt tystlåtna kollegor. Det är liksom jag som ser till att det överhuvudtaget pratas vissa luncher och det kan vara ganska utmattande. Gissar att jag skulle ta det sociala ansvaret även i en dejtsituation för obekväm tystnad är bland det värsta jag vet. Men håller med om att det är bådas ansvar att hålla igång konversationen och att visa intresse för den andre, hur ska man annars kunna lära känna varandra och få veta om den här personen är någon för mig?

    • Profilbild

      SingelpoddenSanna

      19 maj, 2016 at 15:27

      Det kan vara så dränerande av energy att en ska behöva vara den som alltid ska dra konversationer! Jag är, precis som du, också den som drar konversationen på de flesta luncher 🙁
      Exakt, det ligger på båda personer i sådana situationer, att visa intresse och HJÄLPA varann att göra det till en bra dejt =)

  • Profilbild

    Cee

    19 maj, 2016 at 11:33

    Jag upplever det precis som du att jag dragit det större lasset när det kommer till pratet på första dejterna. Men jag brukar också ställa frågan om de är nervösa, hur de blir när de är nervösa och förklara att jag själv är ganska nervös och då brukar jag bli lite pladdrig…. Men man känner ju ganska fort, inom 15 minuter, om det finns något intresse/attraktion. Finns det inte det så blir ju genast kallpratet lite svårare.

    • Profilbild

      SingelpoddenSanna

      19 maj, 2016 at 13:11

      Det är ju ett bra sätt att komma runt det, att ställa frågan! Hur har de svarat på det ? Vågar de säga att de är nervösa?