Deal breaker
181
post-template-default,single,single-post,postid-181,single-format-standard,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,smooth_scroll,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

Deal breaker

För Emelie var en av hennes deal breakers när hon var på dejt med en kille som kallade hundar för
”jävla loppbärare”. Älskar man hundar så som hon gör kunde hon lika gärna rest sig upp där och då och gått. För mig, på en första dejt, är kommunikationen, hur den utspelar sig, en av mina deal breakers.

För det första är vi två personer som ska lära känna varandra. Det är inte den ena som ska ställa 100 frågor och få två frågor tillbaka. Man märker ganska snabbt in på en dejt om personen du är med överhuvudtaget har något intresse för en. När han frågat vad du jobbar med brukar det oftast inte komma fler frågor. Möjligtvis vart du bor.

För två år sedan var jag på en sådan dejt. Vi gick till Le Rouge, ett fantastiskt mysigt ställe i Gamla stan. Vi beställde in två glas vin och satte oss ganska så i skymundan från alla andra och det var bäddat för en romantisk dejt. 40 minuter senare visste jag han jobbade med, vart han bott tidigare innan Stockholm, vad han röstade på, vad han tyckte om det ena än det andra. Jag hade ställt en ganska så öppen fråga i början av dejten och sen pratade han i ett. När han väl tog pauser var det mest för att hämta andan, ta en zipp av vinet för att sen kasta sig in i ett annat ämne han önskade prata om och lufta sin åsikt om.

Jag satt i princip tyst förutom att jag hummade till svar.
Vid några tillfälle försökte jag inleda en mening som… ja jag kan tycka att du har en poäng men jag tycker…. längre hann jag inte innan han höjde ett finger och sa… får jag bara prata klart… och sen återvände vi aldrig till vad jag hade att säga.
Han märkte säker inte heller att mitt vin dracks upp snabbt och när han äntligen druckit upp sitt så reste han sig för att gå och köpa två nya glas.
Men då reste jag mig upp, sa att jag skulle möta upp tjejkompisar för middag och tackade för dejten.
Han såg inte vidare glad ut, och sa inget när vi gick ut. Han fick en snabb kram utanför Le Rouge och jag var noga med att gå i en annan riktning än den han skulle gå i.

Jag försökte under den tiden vi satt där att se om han verkade nervös, om han babblade så mycket för att dölja något men kom fram till att detta var det enda han ville prata om. Han ville inte lära känna mig, veta något om mig, han ville bara prata om sig och sitt.

Sen denna dejt har jag varit ytterst noga med att känna av det direkt när man skriver med personen, ställer han frågor, verkar han lägga saker jag säger på minnet osv.

Självupptagenhet är det mest avtändande en kille kan göra på en dejt och tacka vet jag att sen den gången har sluppit fler av den kategorin.
8177_024