Blog Large Image
18953
page-template,page-template-blog-large-image,page-template-blog-large-image-php,page,page-id-18953,page-child,parent-pageid-21534,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

DEJTINGTIPS….IGEN

En kan lätt bli trött på dejtingtips och allt vad det innebär men det kan alltid kanske vara något som kan vara något för någon så därför lägger jag upp denna. Författaren av Gudinneboken har lite samma fokus som dejtingcoach Linnea Molander, att en ska ha kul när en dejtar. Kanske inte personen du dejtar visar sig vara en person för dig men aktiviteten ni gör kanske blir en framtida hobby? Se det bra du får ut av dejten istället för att se det som en till dålig dejt där killen/tjejen inte visade sig vara ”rätt”…

NOT KNOWING WHEN TO GIVE UP…

Jag vet inte hur dessa killar tänker (finns säkert tjejer med som gör det) men tror de på allvar att en blir glad för dessa meddelande? Han skrev till mig 2011 och fick inget svar. Han skrev igen 6 år senare. Han tror alltså att jag på dessa 6 år ångrat mig och kanske vill prata. Man får ju ändå ge honom en eloge. Han skrev och fick inget svar men tänkte att, jag ger henne lite space, tänker att han ska höra av sig lite längre fram och sen BOOM, 6 år senare, Vi testar igen! Haha. Hade vi kanske snackat lite och haft någon form av kontakt kanske jag mer kan förstå att han tar kontakt igen men jag svarade ju inte första gången, vad tror han har ändrats?

Har ni också blivit kontaktade med si sådär några års mellanrum? Där ni ba, men va hände här? Dela gärna med er!

HUR TRÄFFAS MAN?

Det är så mycket snack om online-dating/app-dating hela tiden fast det verkar som att väldigt många människor är trötta på det. Jag funderar på varför det är så många som tvingar sig in i nätdejting svängen fast dom egentligen inte vill. Är det för att man inte tror att det går att träffa folk någon annanstans? De flest jag känner har ju faktiskt inte träffat varandra via en onlinetjänst (även om det såklart är några stycken som hittat kärleken den vägen) utan i andra sammanhang. Man kan ju tycka att även om alla nya online-möjligheter finns så borde folk fortsätta träffas på andra ställen också?

Tittade på programmet ”Yes to the dress” häromsistens som sänds på TLC (ett oerhört dåligt program) och det som slog mig där var att tjejerna som berättade om hur dom träffat sina respektive var det flera stycken som hade mött varann utanför ze internet. Det var någon som hade fått ögonkontakt i en park och börjat snacka. Någon hade träffats i en butik där den ena jobbade och den andra var kund. Någon hade sprungit på varann när dom pendlade till jobbet osv. Rimligtvis måste ju dessa möten ske överallt hela tiden även i verkligheten och inte bara för dem som är med i programmet. Ibland kanske det bara handlar om att man måste se och påminnas om att dessa tillfällen till möten finns.

Tänkte att vi kan inspirerar varandra att se utanför internet! Hur har ni som läser bloggen mött partners genom åren?