Singelpodden
-1
archive,author,author-singelpodden,author-2,stockholm-core-2.0.9,select-theme-ver-6.8,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.4.2,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-9444

PREMIÄR FÖR BACHELOR!

Detta inlägg presenteras i samarbete med Bachelor – När leken blev allvar på Sjuan & TV4Play.

I våras fick tittarna möta Sebastian Ljungberg, 37. Singeltjejer från hela landet fick anmäla sitt intresse och det var många som var nyfikna på Sebastian och ville lära känna honom. I årets säsong bjuds det på härliga äventyr på paradisön Aruba. Tjejerna och Sebastian upplever olika typer av spännande möten – allt från singeldejter på hästryggen och fallskärmshoppning till gruppdejter i det turkosa havet. Men varje vecka avslutas oundvikligen också med en rosceremoni där kärleksresan får ett abrupt slut för en av tjejerna. Är det endast en av tjejerna varje vecka?

Förra året var Bachelor en stor succé för Sjuan och framför allt för Pär och Rebecka som fann kärleken. Det visar kraften i det kärleksäventyr som utspelar sig. I årets säsong kan vi lova ännu lyxigare dejter i paradismiljö med stormiga känslor, dramatik och oväntade vändningar. Det var nog ingen som var beredd på att det skulle sluta som det gjorde, säger Hans Abrahamsson, exekutiv producent.

Direkt efter Bachelor – När leken blev allvar får ett antal av tjejerna prata ut i Tjejerna avslöjar allt som visas på TV4 Play. Där får tittarna se exklusiva scener med smaskiga detaljer och höra vad som händer bakom kameran.

DEJTINGPROFIL TILL HÖSTEN

Är du sugen på att börja dejta i höst? Eller kanske på att komma igång efter sommaruppehållet? Här kommer lite hjälp!

Elaine Eksvärd, retoriker och också en av alla de som hittade sin man på nätet, var med på TV4 häromveckan och pratade om just dejting och nätprofilen. Hon har även skrivit ett inlägg med sin profiltext, som fick Gustav på kroken.

Kanske behövs det lite nytänk angående din profil som du använt ett tag. Det gäller ju att förnya sig, se det från nya vinklar för att fånga de bra fiskarna där ute i dejtingsjöarna.

img_3833

 

Bild lånad från Elaine..

 

 

 

FÖRLÅTA?

Som besatt lyssnar jag på Beyonces nya album och det står ju rätt klart att någon har gjort henne illa, förmodligen vår gode Jay -Z. Och kan till och med Jay Z vara otrogen mot allas vår Beyonce, vilken kvinna går då säker? Så tänker ialla fall jag. Albumet börjar med att hon är arg. Så väldigt väldigt arg. Men ju längre en lyssnar desto mindre arg blir hon, hon blir ledsen och någonstans innan sista låten förlåter hon och inser att de kommer klara det här, de kommer överleva och deras kärlek kommer överleva…

Hur mycket måste en älska för att förlåta otrohet? Jag funderar på om jag skulle förlåta min kille? Och jag går tillbaka i tankarna till tidigare killar. Som jag faktiskt förlät. Eller förlät och förlät, jag tog det bara.

Det är sommar, det är varmt och jag befinner mig i Paris. Jag har flyttat ner för att spendera sommaren med min käre fransman som jag träffat två år tidigare. Jag är så kär och tycker det ska bli helt fantastiskt att spendera en sommar i Paris med en kille jag tycker så mycket om. Det blir klart efter några veckor att jag inte är den enda tjej han tänkt spendera sommaren med. Jag märker små små förändringar och börjar så smått misstänka att när telefonen ringer så är det inte hans mamma varenda gång. Det är inte förrän jag springer på honom och henne på en nattklubb vilt hånglandes som jag får det bekräftat. Och det gör så ont, så ont. En vet någonstans inom sig att något inte står rätt till men vill inte se, vill inte tro. Där och då, som 21-åring förlät jag för kärleken kändes så stark och min självkänsla och min integritet och kärlek till mig kändes inte lika viktig. Tänk vad dum jag var! Hur kunde jag låta mig själv bli behandlad så? När det inte finns några barn, något som håller en ihop så starkt så finns det bara en utväg, tycker jag, och det är att gå. Direkt.

Jay-Z och Beyonce har barn ihop, det sätter såklart det i perspektiv. Det blir en annan sak då, men egentligen, ska en stanna med en otrogen man bara för barnens skull? Är det inte bättre att leva ensam med barnen? Hur känner ni i det här? Är jag orimlig i mina tankar?

EN VANLIG RELATION KOMMER DÖDA MIG

Läser återigen en artikel på N24 där en kille skriver om att han är rädd för att inte kunna träffa någon som inte vågar vara sig själv, som inte kommer våga visa alla nyanser av sitt liv. Samt att han inte kommer träffa någon som han kommer våga visa sina alla sidor för. Han refererar i sin tur till en artikel om hur en ska smsa till sin partner jämfört med hur en ska smsa med sina vänner. Att en är mer nyanserad i sina sms med pojk/flickvännen jämför med de ärliga, öppna och bortgörande smsen en kan skicka med sina vänner. Och jag tänker för mig själv, han måste vara ung.

Eller?

Allt som oftast hör en om relationer där en av partnerna eller båda inte riktigt kan vara sig själv. De spelar en roll inför sin partner för de är rädda för att visa sitt rätta jag. De håller igen när de berättar om fyllor, ex, om händelser när de gjort bort sig själva och så vidare. Medan du med vänner berättar i detalj hur illa du skötte en situation. De vågar inte visa sitt sanna jag. Ett jag som kanske då inte kommer bli uppskattat, som kanske inte kommer bli accepterat. Tror dom.

Sanna, ålder  20 kände allt som oftast så. Jag ville vara allt jag inte var och spelade ofta en roll inför de killar jag crushade på eller som av någon anledning en ville imponera på. Nu, 12 år senare skulle jag inte orka. Inte orka spela eller leka charader inför personen jag delar dygnets alla timmar med. Och jag har en tro på att personen som valt att leva med mig, valt att leva med hela mig och inte bara de delar som är mina bra, utan alla delar, även de så himla mycket mindre bra 🙂 Jag fattar att du inte visar dina sämsta sidor de första månaderna men om du sen inte kan falla tillbaka och visa dig från alla håll och vinklar i personligheten, kan det kanske vara så att något är fel på relationen? Oui? Non?

Ni kan läsa artikeln här, vad tycker ni?

close-relationship-quotes-3

SVENSKA DAGBLADET

IMG_8401

I dagens nummer av SVD (både papperstidning samt på nätet) är vi med i en artikel om Tinder. Vi blev intervjuade om tilliten över internet gällande just dejting, som vi pratar så ofta om i podden. Kan man lita på personen bakom profilen? Vågar en åka hem till en främmande person efter att bara ha pratat via en app? Det och massa annat pratar vi om. Ni kan läsa artikeln här!
VETE

 

SOUL SWIPE

I USA har det lanserats ännu en dejtingapp. Den heter Soulswipe och är exakt som Tinder, men endast för mörkhyade.

”SoulSwipe finds you black locals to match, chat, and meet with by simply swiping left and right. SoulSwipe is a revolutionary way to meet others around you. It’s the hottest and most innovative urban dating app on the market right now. Join the community you’ve been waiting for and start swiping with soul”

De har i princip tagit Tinderkonceptet men lagt till sin twist, endast african-americans. Så att säga att deras app är revolutionerande ställer jag mig rätt tveksam till. Sno ett koncept och lägga till en twist? Nja.

Jag funderar på om en sådan app skulle fungera i Sverige. Om den skulle ta sig in på marknaden och bli lika stor som tex Tinder?Kan inte komma på en enda dejtingapp vi har här i Sverige som delar upp människor utifrån ursprung eller hudfärg? Surfade rundor bland dejtingappar i världen och fann att det finns både ”Sexy Dating”, en app för latinamerikaner,  samt AsianDate.com. Jag frågar mig om jag som varken asiat, latinamerikan eller mörkhyad får gå med i dessa appar, om jag nu har en preferens som till exempel att jag gillar det asiatiska utseendet, och dejta?

Vad tror ni om appar som dessa? Skulle det vara något för den svenska marknaden?

IMG_7978

/Sanna

RIBBAN LIGGER HÖGT

Idag har vi fått ett gästinlägg av Erika som gästade dagens avsnitt (avsnitt 28) av Singelpodden. Vill ni läsa mer av Erika kan ni gå in på hennes blogg här.

Du borde dejta mycket oftare!” säger mina vänner rätt ofta. Själv anser jag inte att jag alltid har tid, jag prioriterar olika i perioder. Nu har jag dessutom börjat plugga psykologi vilket tar sin tid och är en fullständig investering i mig själv och min egen framtid. Då blir all övrig tid extra värdefull speciellt den med döttrarna. Kommentaren ”Du prioriterar ju alltid barnen” har jag ofta fått bemöta i dejtingsituationer och ja det är helt sant. Jag har mina döttrar 100% eftersom deras pappa bor i en annan stad och varför det blev så har flera skäl. Men visst är det så att döttrarnas och min tid kommer först, rätt naturligt för mig. Det är något jag inte anser att jag behöver förklara.

Jag låter alltså inte bli att dejta för att jag är bitter fast även jag har min beskärda del av dåliga dejter och usla relationer utan för att jag trivs fantastisk väl med mitt liv, jag känner ingen panik över att ändra situationen. Det som sker får ske, mitt liv är rikt och väldigt omväxlande. Dessutom ligger ribban för dejting högt. En spontandejt för några år sedan, började över en bardisk för att sedan bära iväg till en middag på grekisk favorit. Fantastisk mat, lättsamt prat, gott vin, tända ljus i dunkel pittoresk miljö med vitputsade stenväggar. Efterrätt, kaffe och drinkar för att sedan gå vidare mot kvarterspubar till sista pendeln annonserade avgång. Det var en kväll fylld av skratt, dåraktiga ögonblick, kyssar i ymnigt snöfall under en gatlykta och långa diskussioner om livet. Perfekt. Mannen som delade kvällen är en god vän än idag fast vi inte har så värst mer gemensamt än smak för öl.

Vill jag inte tillbringa varenda helg på exakt det sättet? Faktiskt inte, då skulle det bli en trivial vardag och inte små gnistrande ögonblick av ovanliga upplevelser. Det är också en fantastisk gåva att slänga sig ner i soffan med 2 (om jag har tur) döttrar på gott humör framför en film alla tre vill se, popcorn, godis, saft och vin. Det är inte alltid det går. Låt mig berätta om en ovanligt vanlig freda. Som började med att äldsta dottern försov sig, jag skulle vara hemma med yngsta dottern som hade feber och morgonen blev lite hektisk för att sedan övergå i lugn och psykologi studier. Ungefär till lunch då äldsta dotter ringde och berättade att hon fått fel mat, hon har alltså fått en allergisk reaktion, en mild men ändå en reaktion. Vi möttes på vårdcentralen och där försvann 3 timmar till undersökning, väntan på att medicin skulle verka och samtal. Därefter hem för att vila. Trodde vi…

Samma helg skulle hon åka på återträff för konfirmanderna (japp, jag är tonårsmorsa) och bussen går inte nästa dag som vi trott utan samma dag! Vila var ett minne blott! Dottern packade på 15 minuter, hon är effektiv som få tonåringar, medan jag fixade fram information om alternativa bussar och bil så vi kunde åka iväg eftersom jag inte har egen bil. 1 timme senare var vi alltså på väg och jag kom hem med yngsta dottern 4 timmar senare efter att vi sett både meteoritens sken när den trängde igenom atmosfären, en viltdjursolycka och i sista sekunden lyckats lämna dottern på rätt hållplats exakt innan bussen avgick vidare mot lägret. Kvällen avslutades i soffan med pizza och Harry Potter, trött som få, men mer än nöjd. Och det var ändå inget helt ovanlig kväll, livet med barn är aldrig tråkigt och aldrig utan flexibla lösningar så att trolla med knäna är något jag är expert på. Borde definitivt finnas som legitimation för singelmammor, vi löser allt med mindre resurser, på kortare tid och med färre deltagare.

Så ja, jag ger mig rätten att vara kräsen vad gäller dejter. Min tid är värdefull, mina döttrars tid är värdefull och livet är för mig mer än att skapa tvåsamhet. Det är en upplevelse som är fullt av små ögonblick man så lätt missar om man hela tiden jagar något som saknas istället för att njuta av det man har. Jag skulle gå miste om en stor del liv om jag lade mer tid på att jaga nästa dejt än att leva det liv som pågår, dejterna får alltså lösa sig själva och de bästa dejterna kom helt spontant. Jag har testat blind dates, nätdejting, raggat på jobbet, på krogen, via vänner etc. Det finns många sätt, bra och dåliga sätt. Blind dates och ragga på jobbet kan jag inte rekommendera eftersom det lätt blir konstigt. Och vad är det med att krångla till det så himla mycket? Weekendresor, spa, äventyrsbanor och laser dome? Adrenalin är en välkänd kick för att få igång erotik och förälskelse men hur hållbart är det? Det är otroligt lätt att ge sken av känslor som inte finns och i slutändan bara kommer såra en part eller två.

Vad är det för fel på en lättsam lunchdejt? Här finns både start och sluttid om den skulle visa sig vara ett bottennapp. Under tiden har ett basalt behov tillfredsställts nämligen lunch och ingen behöver känna att tiden spenderades i onödan vilket dåliga dejter kan ge känslan av. Inget som kräver extra planering i livet som singelmamma eftersom det är under arbetstid och barnen är på förskola/skolan. Spontankaffe, after work eller playdates när alla är lagom trötta efter jobbvecka, lagom uppklädda utan att ha rafsat igenom hela garderoben en halv dag. Garden är nere och sammanhanget harmonisk med perfekt isbrytare. Det kan vara enkelt men lika bra.

Dejting ska vara roligt inte jobbigt, stressande eller påtvingat. Vill du inte dejta så låt bli, vill du dejta så gör det. Singelmammor behöver också komma ut och när jag väljer att lägga dejting på hyllan så är det enbart för att ribban lagts rätt högt och jag prioriterar inte att försöka nå samma känsla för det är annat som kräver mitt fokus. Inte för att jag gett upp eller blivit bitter, jag har bara annat för mig. Som att njuta av livet, ha roligt medan jag pluggar och inte planera varenda minut av livet. Vem vet vad som händer på vägen när jag inte planerar för mer än så?

ATT VARA HOMOKILLE & SINGEL

Idag får ni ett gästinlägg från Pontus som skriver om hur det är att vara singel och gay.

 

”Mitt namn är Pontus och jag är 21 år och bor Malmö. Jag är framförallt en rolig person som ofta lockar fram skratt hos andra, fast mest skrattar nog jag åt mina egna grodor och fadäser. Jag är också väldigt entusiastisk och älskar att hoppa på nya projekt om de låter kul. Sen är jag social, nyfiken på världen och människor, hyfsat smart”.

Visst är det svårt att göra spännande självporträtt på dejtingsidor? Man försöker hitta det mest säljande med sig själv och plocka fram ”det där speciella med just mig”. I mitt fall slutar det oftast med att jag låter precis som alla andra. Som homosexuell man finns det dock en mängd hemsidor och appar att tillgå. I nuläget använder jag Qruiser, Happy pancake, Tinder och Grindr. Problemet är att majoriteten av dessa dejtingsidor/appar ofta går ut på en sak, LIGGA!

Visst är det trevligt med sex och erotik, men att finna en vettig kille som är ute efter ett seriöst förhållande är som att hitta en nål i en höstack (tro mig, jag har letat! ). Jag har varit öppet hbtq-person sedan 2013 och sedan dess har jag varit aktivt sökande efter ”den rätte”. Familj och vänner anser att jag är för ivrig, de tycker jag ska ta det när det kommer. Men det är inget alternativ för mig, jag kan inte sitta och vänta på att en prins skall dyka upp på en vit häst (Dessutom är jag allergisk mot hästar så det hade varit slöseri med tid).

Istället är det dejting som gäller och det har jag gjort mycket. Men det medför självklart en del risker. Under mina 21 år har jag aldrig stött så många knasiga personligheter som jag gör nu. Dock kan jag urskilja två sorter av persontyper som jag råkar ut för hela tiden. Den första typen är han som inte kan bestämma sig för vad han vill, som ena stunden kan skicka meddelanden för att i andra stunden skita i att svara, något som är SÅ frustrerande. Den andra typen av killar är de som är alldeles för klängiga och hade kunnat gifta sig efter två dejter (typ som jag). Sen har jag alltid oturen att bli intresserad av killar som inte klickar tillbaka, och tvärtom.

Som homosexuell man tycker jag också det är svårt att flörta, hur skall man gå till väga egentligen? Det är inte heller så att sexualkunskapen hjälpte mig med det. Jag mins att vi elever blev uppdelade i två grupper (tjejer/killar). Medan tjejerna fick diskutera hur man flörtade fick vi killar prata om kondomer och könssjukdomar. Jag menar vad är det för mening att prata om kondomanvändning om man inte vet hur man flörtar? Dessutom var lektionerna väldigt heteronormativa, och homo- och bisexualitet nämndes knappt.

Eftersom jag varit singel en större del utav mitt liv kan jag inte heller avsluta detta blogginlägg med några visdomsord. Men använd kondom så ni inte får könssjukdomar.

GÄSTINLÄGG – INTERNETDEJTING

Vi har fått ännu ett gästinlägg och denna gång är det en tjej, som önskar vara anonym, som skriver.
Enjoy!

Internetdejting

Jag har slitit mitt hår länge nu. Ska jag göra det? Alla säger att jag är feg. ”Vad har du att förlora?” Mitt svar: Eh mycket.
Folk börjar skvallra. Jag är helt säker på att det kommer vara månadens newflash om det kommer ut att jag är singel.
”Men vet ni vad, xxx berättade att han sett xxx på ett dejting sida.”
”VA? Har HON gått med!? Där ser man, det trodde jag inte.”
Det är min värsta mardröm, jag vill inte vara offer för folks spekulationer om varför jag är singel och att jag måste blivit desperat som börjat internetdejta.  Sen är jag rädd för att jag inte ska träffa någon där men att killen som jag sen träffar i verkliga livet inte vill ha mig med tanke på att jag varit med på en dejtingsida. Han vill inte att det ska gå rykten om att hans framtida fru fläkt ut sig på internet till allmän beskådan. Men VEM har jag sett framför mig som min framtida man? Va? En engelsk lord? Nej, jag föddes inte på 1800-talet men ibland beter jag mig som det. 

Ok, det finns en anledning till. Jag är rädd för att bli sårad. Om jag ger mig ut i dejtingcirkusen finns risken för att jag faktiskt träffar någon som inte vill ha mig. Jag har sett vänner som gett sig in i leken men som inte tålt den. Om jag ser några fördelar? Ja det är klart!
Jag kanske faktiskt träffar någon att älska, krama, skratta med/åt, gråta med/på?, prata med, åka på semester med, skaffa hus och barn. Jag vill ha allt det där men frågan är om jag är villig att offra min integritet för det… Ja jag vet att det är 2015 och att alla dejtar på nätet, men inte en person som mig. Jag anser att jag är lite för fin för det helt enkelt. Tragiskt med sant. 

Men vet ni vad. De senast dagarna har jag insett hur riktig dum i huvudet jag är. Det är väl bara att göra det. Jag är fortfarande osäker på om jag gör rätt men jag ska göra det! 2015 får bli hösten då jag vågade slänga mig ut och berätta för världen att jag är singel. För det är så det känns, som om hela världen kommer stanna upp och skratta åt mig. Så tänker jag absolut inte när det kommer till andra, verkligen inte. Jag har många vänner som träffat sina respektive på nätet, gift sig och skaffat barn men av någon anledning är det annorlunda när det kommer till mig själv. Vilket är oerhört töntigt, jag vill ju träffa någon och  jag har bevisligen inte lyckats på andra sätt. Nu har jag bestämt mig, jag ska skärpa mig och bara göra det. Jag hatar det men nu kör jag.
untitled

 

GÄSTINLÄGG – ENDA SINGELN KVAR

Vi efterfrågade gästbloggare och har fått in några inlägg som vi tänkte publicera framöver. Först ut är från en kille, som önskar vara anonym, som skriver om att vara enda singeln kvar.

Enda singeln kvar

För några år sedan var alla grabbarna i gänget singlar. Det verkade som ingen vantrivdes med att vara det, snarare tvärtom. Vi åkte runt vårt avlånga land och  träffade tjejer i stort sett varje helg.  Det kunde vara någon i gruppen som hade skrivit med någon tjej på nätet, från exempelvis Malmö, och helt plötsligt gjorde vi en hel helg nere i Malmö.
Att träffa nya tjejer var dock inte problemet, problemet var att träffa rätt tjej.
Åren gick och allt fler grabbar i gänget skaffade flickvän. En efter en lämnade sitt smått stökiga singelliv efter sig, alla utom jag.
Till slut var jag den enda singeln kvar, förvisso bara i vår lilla grupp om 8 killar, men där och då kändes det som jag vore enda singeln kvar på hela jorden.
Under åren hade känslan av att träffa den rätta krupit fram mer och mer, men det hände liksom aldrig.
Kanske vad det för att jag var rädd för att vara själv, eftersom jag alltid hade haft mina kompisar vid min sida.
Men eftersom alla mina kompisar nu hade lämnat singellivet bakom sig kände jag mig väldigt obekväm. Mitt singelliv som jag förr trivts så bra med hade nu bytts ut till ett ångestladdat, nästan desperat och stressigt liv.
Då gjorde jag något som ändrade min syn på att vara singel.
Jag gjorde en resa, bokade en weekendresa till London, åkte dit helt själv och spenderade helgen där med att göra saker som bara jag trivdes med.
Gick på fotboll, gick runt på stan och shoppade, gick till dom restaurangerna  jag ville osv. Jag tvingade mig själv att vara ensam och försöka njuta av det samtidigt. Första känslan var ju självklart att detta var lite konstigt, nästan läskigt, men allt eftersom så kändes det mer naturligt. Efter den helgen kände jag nästan direkt att min ångest hade minskat. Inte helt men jag hade tagit första steget till att trivas med att vara singel.
Att inte längre vara så beroende utav andra utan göra allt för min skull.
Det skulle ta ett tag till innan jag kunde rentav njuta av att vara för mig själv och uppskatta fördelarna med att vara singel. Men det här var början på en resa.
Vad vill jag ha sagt med det här?
Jo att vara singel är inget fult, snarare tvärtom.
Jag tror det handlar om att acceptera situationen och leva i nuet med sig själv.
För känner du dig bekväm med den du är och det liv du lever så stärker du ditt inre.
IMG_6430
Loving life, drinking beer 🙂