VA VACKER DU ÄR

Häromdagen hände något så oväntat som att en man på T-Centralen sa att jag var vacker. Jag vet inte hur det är för er men detta händer mig ca ALDRIG i denna stan. På andra ställen i världen där killarna är mer framfusiga händer det med jämna mellanrum men här är det lika vanligt som att en enhörning skulle galoppera förbi kontoret med en ask choklad att bjuda på. Jag tycker att det är otroligt modigt att ta det initiativet sådär mitt på dan till en vilt främmande person. Jag skulle själv vilja vara mer av en sån människa som slänger komplimanger omkring mig till folk jag ser och mindre av en mobilbesatt mupp som sitter med näsan i telefonen och kollar Pinterest.

Även om jag blev väldigt smickrad av komplimangen jag fick var ändå min reaktion:

” Vad är det för fel på denna personen? Varför pratar han med mig? Är det någon galenpanna?”

Jag antar att reaktionen blev sådan då det inte är socialt accepterat eller särskilt vanlig att man tar kontakt på det sättet i Stockholm. Oftast är det så att folk som börjar snickesnacka sådär är lite weird eller påverkade av något. Jag tycker dock att det är lite sorgligt att det är så. Tänk så många människor som skulle bli glada av att höra att dom är vackra, ser glada ut, har en härlig utstrålning eller fina tänder av en främling en helt vanlig dag?

Nu var det tyvärr inte så att mannen som slängde iväg sin kommentar var någon som jag ville ha ett fortsatt samtal med, dels för att jag skulle möta upp vänner och dels för att han var lite för gammal men i ett annat universum KUNDE det ha varit en potentiell dejt=)

Vad vill jag då säga med detta inlägg förutom att berätta att någon tyckte jag var en fröjd för trötta ögon/vacker som en solnedgång/blomstrande som vårbukett osv [OBS HYBRIS]? Jo, jag tycker att folk borde vara mer generösa med sina komplimanger, mig själv inkluderad. Vem vet vad en sån sak kan leda till? Kanske får man kontakt med världens härligaste människa!

Och till random man på T-Centralen: TACK!

Relaterade Inlägg