Välkommen till Singelpodden som drivs av Emelie och Sanna! I Singelpodden dissekerar vi singellivet, inget ämne går oss förbi. Oftast tar vi oss an ämnen själva men ibland bjuder vi in gäster för att ta hjälp att diskutera och analysera. Du lyssnar på vår podd där poddar finns.
Ibland anordnar singelevent och vill du ha information kring när det är på gång kan du gå med i vår grupp Singelpoddens Singelvänner på Facebook.
Har ni något kul att berätta, erfarenheter att dela eller en rolig historia på lut och vill maila någon av oss separat? Använd då mailadresserna;
emelie [at] singelpodden.se
sanna[at ]singelpodden.se
Tycker du om vår podd och vill stötta vårt framtida arbete? Bidra då gärna på Patreon.
Singelpodden spelas in, klipps & redigeras av Emelie Jansson & Sanna Nilsson.
Hej!
Jag har snart varit singel i 5 år efter att innan dess varit i ett förhållande i 5 år. Under mina 5 år som singel har jag egentligen inte dejtat supermycket, träffade en kille ett tag som jag inledde någon form av KKrelation med men det var även förhållandeliknande beteenden mellan oss och den relationen varade till och från i 2 år ungefär. Utöver den har jag bara varit på några få Tinderdejter som inte lett till nån längre dejting och annars haft enstaka ONS från krog osv. Hittills har inte singellivet besvärat mig, kanske är det just pga relationen med han som var ”KK+lite till” men jag vet inte. Nu den senaste tiden har jag börjat tycka att det är jobbigt att vara singel när i princip alla kollegor och vänner dessutom är i par. Tidigare har jag inte brytt mig om det heller utan umgås ofta med par. Men nu känner jag mig utanför och konstig som gör det, till exempel är jag medbjuden till Midsommarfirande av ett par som jag känner och har nu fått höra att alla andra (som jag inte känner sedan tidigare) är par.. Är ju jättefina människor jag ska umgås med men känner mig automatiskt lite utanför och kanske märklig..
Saker som att bestämma semester känns ju också jobbigt när man inte har några singelkompisar längre utan alla har antingen partner eller partner och familj. Medan en annan inte har några större planer alls eftersom att man är helt ensam om att planera sin semester och bara ska/kan anpassa sig efter andras semesterplaner och ”bjuda med sig i deras liv och planer”. Jag har såklart jättefina vänner som gärna låter mig umgås med de och deras partner eller familjer men det känns ju på ett sätt som att man ”tränger sig på” deras planer.
Hur ska man hantera det här? 5 år som singel låter ju väldigt länge och snart börjar jag närma mig 30 årsåldern. Känns som att andra lämnar en relation och inom 1-2 år har de inlett en ny.
Hur gör man nu när singellivet börjar kännas jobbigt? Försöker swipea som bara den men går sisådär det med.
Vänliga hälsningar
En 28årig tjej som inte vill bli en bitter singel.
Hej, ledsen att vi svarar hundra år senare=( Vi kan ta upp dina tankar i ett avsnitt framöver. Om du vill vara i ett sammanhang med andra singlar kan du alltid gå med i Singelpoddens Singelvänner på Facebook om du vill=)